Pojkar är modiga och flickor är prinsessor och alla djur är killar. Det är ju att dra det väldigt långt, men när det gäller barnlitteratur (som ju ofta är gammal som gatan) ser det ofta ut precis så.
Jag vill inte hindra mina ungar när vi är på biblioteket, vill låna precis allt de har lust att läsa. Bröderna Grimm och Astrid Lindgren och Per Nilsson och Disney och alla världens dinosaurieböcker. Så då lånar vi allt det där och släpar hem böckerna i tunga kassar eller drar dem efter oss på skrindan. Läs! Läs för glatta livet!
Men när alla dinosaurier råkar vara killar, eller gott och väl nittio procent åtminstone, känner jag
MEN SNÄLLA.
Kungen är snubbe, tjänaren är snubbe, hästen han rider på är snubbe, alla han möter på vägen är snubbar, och så vidare och så vidare och så vidare. Såklart finns tjejerna också med, då och då, som sällsynta blommor på en äng. De är en mor, en prinsessa, eller någon vacker okänd kvinna som ska räddas.
*
Och det är här det kommer in - världens enklaste knep. Det står "han", jag läser "hon". Plötsligt existerar tjejdinosaurier. Plötsligt har inte längre tjejdinosaurierna dött i en särskild del av världen där inga utgrävningar någonsin gjorts. Plötsligt blir världen lite större, plötsligt vidgar den sig lite, lite grann.
"MEN HEY! Det spelar väl INGEN roll! Kidsen kommer ändå att förr eller senare få lära sig spelreglerna. Vilka som får gråta och vilka som inte får det, vilka som får vara starka och vilka som inte får det, vilka som kan leka tre och vilka som inte kan det. Att läsa "han" där det står "hon" kan inte rucka på det här systemet ens en millimeter!"
Vad vet jag, kanske är det så. Men arbetsinsatsen i detta knep är NOLL. Nada. Jag behöver, bokstavligen talat, inte lyfta ett finger. Så det spelar typ ingen roll om det inte gör någon skillnad. Jag har RÅD att chansa.
"Men snälla! Det är väl inte hela världen att det bara finns kill-dinosaurier och att alla superhjältar är killar! Jösses, slappna av!"
Jag ÄR avslappnad! Det är hela grejen, det här knepet tar, som sagt, ingen kraft.
*
Man skulle ju önska att sånt här inte spelade någon roll. Att min dotter kunde leka Bagheera i Djungelboken precis lika ofta oavsett om Bagheera är brud eller snubbe, men det spelar tyvärr roll. Vi kikar omkring oss; vem är jag? Vem ska jag vara? Och kön är ju en extremt viktig del i den ekvationen. Finns det ingen tjej som är dinosaurie är det ju inte konstigt att man tänker att då kan inte jag vara det. För jag är ju tjej.
Och innan någon hinner säga det; jajjemän, självklart finns det en MASSA bra böcker med en MASSA olika bilder av världen. Mångsidiga flickor och känsliga pojkar. Världens starkaste tjej och en pojke som bara vill hitta sina föräldrar. MEN det finns också en hel del böcker från typ medeltiden, eller 2005, där världen är svartvit. Och det är då det kommer till användning. Mitt bästa, och lataste, knep.