Annons:

Sök

Annons:

Vi har fått vår rymdvarelse med slimehjärna

Okej, så jag tänkte skriva om prinsessor, magin i kollektivboende, låten ”Doktor Bajskorv” eller det faktum att jag i morse hittade mitt första vita hårstrå (true story!), men det är svårt att undgå vad alla pratar om. Idag känns det som att den stora grejen är huruvida Sveriges skolor borde stängas eller ej, till följd av corona-viruset. Starka åsikter och bunkrande av diverse konserver. 

Annons:

Det är svårt att inte slitas med, när det är på allas läppar och i samtliga nyhetskanaler. Under fredagsmorgonen låg vi i sängen och fantiserade om att vi skulle bunkra torkad frukt och stanna i sängen tills det här har lagt sig. För även om det finns många som är rädda, ledsna, sjuka, oroliga, så finns det också en känsla av att nu är någonting på riktigt. Vi samlas kring samma lägereld, sjunger samma sånger, och hela den biten. 

 

Jag tänker återigen på Johan Rockström och hans Vinter i P1. Hur han berättar om människan och månlandningen, om storheterna vi kan åstadkomma när vi jobbar tillsammans. Och jag tänker att om vi kan samlas på det sättet för att flyga till månen, och om vi kan samlas på det här sättet för att hindra ett virus, då kan vi banne mig få till storverk vad gäller klimatet också. 

 

*

 

När jag var liten hade jag en idé om att jag och ett gäng kompisar skulle simulera ett hot från yttre rymden. Vi skulle få det att se ut som att det var rymdvarelser som ville åt vår planet och ta över våra städer. Typ som i filmen Independence Day, förutom att det inte var riktiga aliens. Jag tänkte att då skulle mänskligheten (den mänsklighet som delar upp sig i olika grupper och krigar sinsemellan) komma på att vi är på samma lag. Då skulle det bli fred och harmoni på jorden. Då skulle vi samlas kring någonting gemensamt och komma ihåg det grundläggande. Och ärligt talat, klimathotet är ju den perfekta utomjordingen med rymdvapen och slimehjärna. 

 

”Ja, utsläppen minskar just nu, men det funkar inte i längden, efter viruset kommer folk att flyga och konsumera ännu mer för att kompensera”.

Okej, men det är ju inte rimligt. Som Liv Strömquists framtidskaraktärer säger i hennes seriebok ”Ja till Liv!”, när karaktären föreläser om 2000-talets första kvartal:

Det som kallades ”arbete” under denna historiska epok, var INTE – som man kanske skulle kunna tro – ”uppgifter som behövde utföras”. … utan istället betydde: ”Uppgifter som någon med pengar kan betala för.”

 

Om vårt system bygger på att vi i takt med att livet pågår måste förstöra vårt hem och livet för oss själva och andra är det dags att bygga om systemet. Vi kan, om vi vill, och det är Corona ett bevis på. Heja mänskligheten! 

Annons:

Linnéa Nestor

linnea.b.nestor@gmail.com

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

LEDIGA JOBB

LEDIGA BOSTÄDER

VECKANS FRÅGA


Rösta Se resultat
Läs in fler nyheter

Annons:

Annons: