Astrid Lindgrens Världs "folksamling" på 50 personer med 600 meters avstånd tillåts inte av polisen i Kalmar. De kan inte spela två, tre, fyra föreställningar samtidigt trots utomhus, trots hundratals meter mellan scenerna, trots att 50 personer ska dela på en läktare för 2000 personer!!!
Makalöst! Samtidigt i en annan del av landet visar Filmstaden bio på fyra biografer samtidigt, inomhus.
Jag känner igen den här myndighetsutövningen. McDonalds på Arlanda får servera alkohol men inte ett badland. Den senare vänder sig till barnfamiljer. Happy Meal däremot, vänder sig tydligen till vuxna utan närvarande barn.
Nu går varslen i Vimmerby och jag skulle tippa på att besöksnäringen plockar bort tusen sommarjobbare och en hel del fast anställda i detta nu.
*
Nej, jag litar inte på myndigheterna. Sedan tjänstmannaansvaret togs bort är det fritt fram för personliga tolkningar hos varje tjänsteman. Polisens beslut i Kalmar kan likaväl ha varit polismannens personliga tolkning. Eftersom polismän i andra delar av landet fattar andra typer av beslut gällande distansering.
Eller myndighetspersonen - vi får inte glömma att det är enskilda personer som försöker gömma sina beslut i en grupp – som tillät IKEA, Ullared eller ICA Maxi att ta in folk i hundratals som möter varandra i gångar och vid diskar.
Nej, Pandemins hantering i Sverige visar att vårt myndighetssystem inte alls fungerar konsekvent och rättssäkert. Tolkningarna görs av enskilda tjänstemän med egna preferenser i ungefär 360 grader. Det är en stor belastning för landets jobbskapande företag.
Observera: hanteringen av pandemin är en större belastning än pandemin i sig självt. Varför kunde vi inte göra som övriga världen, varför ansåg vi att just vårt beslut var bättre än alla andras? Varför är WHO:s tolkning bra när det är till vår fördel, men fel när vi sätts in i samma fack som Ukraina och Långtbortistan?
*
Ett lokalt exempel på att våra myndigheter inte fungerar tillfredsställande är att skolan i Vimmerby nu upptäckt att det är extra fler elever som börjar skolan i höst. Det fick politikerna veta i veckan och vill ha 2 miljoner extra till skolbaracker.
Om jag var redaktionschef på en tidning och jag gett uppdraget till en journalist att ta fram hur många som antas börja skolan i Vimmerby om sex år hade jag fått det reportaget. Samma dag. Hade jag gett uppdraget att ta fram vilka som skulle börja redan nästa år hade antalet varit mer exakt.
Hade jag inte fått det reportaget hade det renderat ett utvecklingssamtal, anteckning hade gjorts inför kommande lönesamtal, krav hade ställts på större skärpa.
*
I Vimmerbys skolförvaltning tog det sex år att utföra uppdraget. Man klarade inte ens av det ett år innan, i budgetarbetet.
Vad betyder det? Kommer samtalen med HR-chefen och med kommundirektören att handla om det framöver, eller är det bara lönen som ska diskuteras?
Har svårt att tro att annars lugne ordföranden Peter Karlsson (c) accepterar detta utan ett allvarligt protokollfört samtal där kommunstyrelsens ordförande, kommundirektören och förvaltningschefen också deltar.
En sådan här miss är inget man viftar bort. Den sätter standard, den visar "Thats the way we doing business here" och den skapar mönster som det kostar många år att få bort.
En sådant misstag smittar, det kan bli en pandemi i stadshuset...
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. I dag driver Glennfalk Karaktärshotellet i Vimmerby. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.