Sen säger vi till alla barn att ”om ni är snälla så får ni. julklappar av tomten”. Sen blir vi generellt snällare mot varandra strax innan jul. Vi hejar på alla, även okända ler vi mot och nickar och önskar varandra trevlig helg och en riktigt god jul.
Vi kramar varandra mer än vi någonsin gjort och visar våra känslor.
Vi ger och ger och ger och är mer generösa än vi egentligen har råd med.
Vi köper enorma mängder mat och äter tillsammans och sitter och pratar om mysiga och fina saker.
Minnen eller bara sånt som gör oss varma i hjärtat.
Vi umgås, spelar paketleken, vi fikar, vi öppnar presenterna och kramar varandra igen som tack för allt.
*
Sen händer nästan samma igen över nyår för då samlas vi igen.
Vi umgås med de vi gillar och äter gott och dricker ännu godare och så har vi en enormt trevlig kväll.
Vid tolvslaget kramas vi och önskar varandra ett gott nytt år och delar med oss av våra löften vi har. Vad vi vill och vad vi drömmer om.
*
Varför gör vi inte detta resten av året också? Är snälla och kärleksfulla mot människor i vår närhet. Eller de vi möter i samhället? Varför centrerar vi detta enbart till december månad?
Vi skulle nog alla må bra av att visa snällhet, kramas lite mer och tala om hur mkt vi tycker om varandra!
Att bjuda hem någon på lite mat och bara sitta och prata om mysiga saker…
Att klä upp sig lite en vanlig vardagkväll och ses en stund över en fika…
Att samlas några och bara spela spel någon kväll…
Att bara visa vad vi känner …
Att bara stanna och ta sig tid när du möter någon som vill att du lyssnar.
*
Ska det vara så svårt att visa känslor och kärlek i januari eller mars? Så knasigt egentligen.
Tänk så underbart att bara slå in nåt litet i ett paket och ge till någon och bara säga ”jag gillar dig” en helt vanlig kväll i september…
Eller bara ge någon en kram och tala om för den att den betyder mycket.
Vänlighet. Snällhet.
Även utan pepparkakor…
Jag tror vi alla skulle må bra av lite julstämning året om.
Ewa-Lena Ek