58-åriga Riitta Eklund Sandström kan berätta att hon hade kallelsen att bli präst redan som barn.
– Men när jag växte upp i Finland kunde kvinnor inte bli präster, så jag har haft en hel del andra jobb innan jag senare i livet bestämde mig för att bli präst, säger Riitta Eklund Sandström som är uppvuxen i Helsingfors och flyttade till Sverige 1985.
På söndagen var hon framme vid sitt mål. Då prästvigdes hon och ytterligare två kandidater av biskop Martin Modéus i Linköpings domkyrka, efter avklarad examen. Även för Modéus var det en alldeles speciell dag, eftersom det var hans sista prästvigning. När han blir ärkebiskop i december kommer han inte längre viga präster och diakoner.
Första tjänst i Aspelands pastorat
Riitta Eklund Sandström har fått sin första tjänstgöring förlagd till Aspelands pastorat.
– Hon börjar redan nu på torsdag, säger Ulla Lisedahl, kyrkorådets ordförande. Innan man kan söka sin första fasta tjänst gör man ett år som pastorsadjunkt, och stiftet valde att placera Riitta hos oss. Vi fick en förfrågan och tackade ja.
Det är brist på präster i Aspelandspastorat. För tillfället saknas två-tre stycken.
– Riitta Eklund Sandström blir ett bra och välkommet tillskott för oss, säger Ulla Lisedahl. Nu får vi hoppas att hon trivs hos oss och förhoppningsvis blir kvar, även efter det här första året.
Predikade här redan för tolv år sedan
Lite bekant med pastoratet är hon. Nyligen hade hon tre veckors praktik förlagd här, som en del av den allra sista utbildningstiden. Dessutom hade Riitta Eklund Sandström sin allra första predikan i Aspelands pastorat redan för ungefär tolv år sedan.
– Jag kände Arja Bergström redan då, så jag var här och provade på lite inför att jag skulle göra praktik, berättar Riitta, som bosätter sig i Lönneberga.
– Nu blir Arja min handledare under ett år och kommer fostra mig i herrens tukt och förmaning, så det är ingen risk att jag blir lika busig som Emil i Lönneberga, säger hon och skrattar.
"Breder ut mina vingar"
Riitta Eklund Sandström första kontakt med Svenska kyrkan var annars via skandinaviska sjömanskyrkan i Pireus när hon pluggade vid universitetet i Aten på 80-talet. Sedan 18 år tillbaka har hon haft många roller inom Svenska kyrkan.
– Det känns fint att jag får komma till Aspeland. När jag breder ut mina vingar är jag tillbaka där jag hade min första predikan, cirkeln är så att säga sluten. Det är en stor glädje och stor nåd att jag kommit så här långt.
Hur ser du på framtiden, finns det en chans att du blir kvar även efter det här första året?
– Jag har fått frågan från mina klasskompisar, om jag kommer att stanna kvar. Jag går dit Gud kallar mig. Trivs jag, så kommer jag givetvis stanna. Det finns säkert en anledning till varför biskopen skickat mig till Aspelands pastorat.
– Men, tillägger hon, först ska jag fokusera på att lära mig hantverket. Det kommer bli ett väldigt spännande år. Jag ser så fram emot att utveckla Gudstjänstlivet tillsammans med församlingarna och bli "varm i kläderna" när det gäller kyrkliga förrättningar.