Jag har arbetat som jordgubbsplockare, parkskötare, sågverksarbetare, i livsmedelsindustrin, som lärarvikarie, droginformatör, datalärare, på golvet i metallindustrin, på kontorssidan inom byggindustri, kommunal administratör, på HVB-hem, som SVA-lärare och extra resurs i klassrum, i sju år med människor med psykisk ohälsa, hur man skapar och driver en mötesplats och med landsbygdsutveckling. Det är vad jag har fått betalt för.
Jag har engagerat mig ideellt i idrottsföreningar, ett par föreningar för ungdomar, en uppfinnarförening, en skrivarförening och en bridgeförening, varit "fadder" åt flyktingar från östeuropa och grundat en lokal RSMH-förening. Jag har till och med nosat på att engagera mig politiskt.
Jag har lärt mig en del om programmering och om datorer. Jag har gått utbildning till "Case manager" och till studiecirkelledare och ett år till och med för att bli lärare, samt hur man startar och driver sociala företag.
Jag har funktionsbegränsningar.
Arbetslösheten "i min grupp" är över femtio procent.
*
Jag tycker det är schysst om arbetsgivaren vet om mina begränsningar OCH mina möjligheter innan jag påbörjar ett arbete. Det är schysst mot mig själv också. Annars riskerar både arbetsgivaren och jag att vi hamnar i en situation som - milt uttryckt - kanske inte blir bra.
Men det finns de som bestämt tycker att jag ska hålla tyst om det. Eller rent av ljuga om det.
Jag kan multiplicera tresiffriga tal med varandra i huvudet. Det kanske du också kan? Den som inte kan det har såklart i sammanhanget en funktionsnedsättning. Fast det heter inte det om det inte är en minoritet som har den.
De flesta fixar det genom att slita fram miniräknaren.
Det behöver inte vara mer dramatiskt än så. Inte i mitt fall heller - Fråga mina gamla arbetsgivare.
*
När man läser min "överenskomna" handlingsplan med arbetsförmedlingen så inleds den med vad jag kan behöva för anpassningar och vad man ska tänka på för att jag ska kunna ta ett arbete. Sedan fortsätter den med kraven på vad jag måste göra.
De två delarna står helt i strid mot varandra. De är motsatser.
Det ska inte skyllas på arbetsförmedlingen. För de agerar bara efter det som regeringen har bestämt.
Jag tror inte ansvariga i och runt regering har suttit ner vid ett enda tillfälle och pratat med "oss". Faktum är att "vi" strikt enligt reglerna inte får göra det utan att mista A-kassan för den tid ett sådant samtal skulle ta, eftersom det är tid vi inte söker jobb.
*
Idag har det flutit in två nej tack till jobb. Hittills. Igår fick jag nej tack sex dagar INNAN ansökningstiden ens hade gått ut.
Och jag ska känna mig TACKSAM för att ens få ett svar.
Snart sänks ersättningen för mig ytterligare. Regeringen har alldeles nyligen beslutat om ÄNNU fler försämringar inom A-kassan. De har bara den repressiva politiken i sin bok. Inget annat.
Jag hade tänkt skriva det här med en humoristisk touch, för ibland måste man bara skratta åt alltihop. Men för mig har det nu gått dit att tankarna blivit allt mörkare.
Jag vet hur jag ska avsluta allting när dagen kommer då jag inte orkar längre. Den dagen är betydligt närmare idag än den var för en månad sedan.
Nu ska jag sätta mig och skriva nästa jobbansökan. Som kommer att avslås. Igen.
Anonym