När jag möter människor runt om i Kalmar län hör jag samma sak: vården är professionell, men systemen fungerar inte. Väntetiderna är orimliga, tillgången till vård varierar mellan orter och ansvaret är otydligt. Vi har byggt ett lapptäcke av 21 vårdsystem där var och en brottas med samma problem – men på egen hand.
Det är inte värdigt att var du bor avgör hur snabbt du får vård och vilken kvalitet det är på vården du får. Sverige behöver en sammanhållen, nationell sjukvård där kvalitet, tillgänglighet och finansiering inte skiljer sig mellan län.
*
Utredningen Ansvaret för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62) visar på brister i dagens system – men drar en försiktig slutsats. Anledningen till det är förmodligen att utredningen var parlamentarisk med en massa partister vars uppfattningar var förutbestämd av respektive partipiskor.
Problemen med köer, ojämlikhet och personalflykt löses inte med fler utredningar, utan med tydligt ansvar och hållbar finansiering. Det kräver statlig styrning.
Att behålla dagens ordning – med 21 olika huvudmän, egna prioriteringar och separata ekonomier – betyder att patienten fortsätter hamna i kläm.
*
Ett förstatligande handlar inte om att centralisera besluten till Stockholm, utan om att garantera likvärdig vård i hela landet. Det är staten som ska sätta gemensamma ramar, finansiering och uppföljning, medan vården även framöver utförs lokalt – av samma engagerade personal som i dag.
Den stora vinsten ligger i rättvisan och tryggheten. Lika regler. Lika tillgång. Lika ansvar. En läkare i Västervik ska inte behöva arbeta under helt andra förutsättningar än en kollega i Uppsala. Och en patient i Hultsfred ska inte behöva vänta dubbelt så länge som någon i Solna.
Jag håller med regionledningen om att finansieringen är avgörande. Men just därför måste staten ta huvudansvaret. Dagens kortsiktiga, riktade statsbidrag skapar ryckighet. Så har det varit oavsett regering. En statlig vård ger långsiktighet – och möjligheten att bygga upp vården efter behov, inte efter postnummer.
*
För S, C och V handlar detta om politisk prestige. För mig handlar det om människors liv och trygghet.
Vården ska finnas där när man behöver den – oavsett vem man är, var man bor eller hur stark regionens ekonomi råkar vara just det året.
KD pekar på en väg framåt mot en jämlik vård i hela landet. Men S, C och V vägrar lämna sin parkeringsruta. De som blir lidande är de som sitter i deras baksäte: patienterna, deras närstående och sjukvårdens medarbetare.
Jimmy Loord, KD
Regionråd