När socialnämnden förklarade att äldreboendena fick heta gatunamn istället för traditionella namn, med motiveringen att de gamla namnen skulle vara “institutionsliknande”, känner sig många kränkta eftersom det i vår kommun finns otaliga gårdar, torp och byar med precis sådana namn, och de är inte institutioner, de är hem och levande platser med stolta berättelser.
Vi vill därför säga det klart: Att kalla våra hem på landsbygden för institutioner är fel, och djupt respektlöst.
Varför namn betyder mer än man tror
I det svenska språket har ortnamn och platsnamn en lång tradition. Gårdar, byar, torp och små samhällen har alltid haft namn. Namn som bär historia, kultur och identitet med sig. Dessa namn är mer än beteckningar på en karta, de berättar om generationer som brukat jorden, rest byggnader, firat högtider och byggt samhällen tillsammans. Ortnamn ger oss historisk självkännedom och knyter oss samman med vårt gemensamma kulturarv.
Det är därför inte konstigt att många i Hultsfreds kommun reagerar starkt när kommunen antyder att just dessa namn skulle vara institutionella. Att ha ett namn är inte att vara en institution, det är att vara en del av en levande bygd.
Landsbygden har alltid stått upp för sin identitet
Historiskt sett har landsbygden kämpat för sina namn, sin plats och sina rättigheter. I mitten av 1990‑talet skedde flera ändringar av postnummer, vilket ledde till stark kritik och skrivelser från byföreningar mot postkontorens beslut. Invånare förde till och med frågan till riksdagsnivå i protest mot hur postnummerförändringar suddade ut deras bys namn och identitet, ett tydligt exempel på hur namn och platskänsla betyder oerhört mycket för oss som bor på landsbygden.
Sverige har sedan en tid tillbaka ett system för postnummer, och det har betydligt effektiviserat postgången, men det har också ibland ställt byar inför krav på att acceptera nya, opersonliga beteckningar. Många landsbygdsbor har upplevt hur dessa tekniska namnförändringar riskerar att förgöra det svenska lokalsamhällets själ och självkänsla.
Hem för livet — inte institutioner
Att bo på ett äldreboende ska vara tryggt, värdigt och personligt. Namnet på ett boende spelar roll. Det signalerar respekt för de boendes liv, deras historia och deras plats i samhället. Att byta namn till något opersonligt, och sedan motivera detta med att de gamla namnen skulle vara institutionslika, förminskar människors upplevelser och deras känsla av tillhörighet.
I våra byar har man stolthet över sina namn. Man har inga opersonliga nummerserier, utan namn som talar om geografi, historia och gemenskap. Det är varken konstigt eller oviktigt, det är en del av vad det innebär att vara människa i ett samhälle. Vi vill att våra äldre ska bo i hem som bär namn med stolthet och som speglar den gemenskap som är självklar på landsbygden liksom i våra tätorter. Klockargården, Lindgården, Hemgården, Ekliden och Lundagården. Därför säger vi: bevara namnen, respektera människorna, värna vår historia.
Lennart Davidsson, Mörlunda
Ledamot (KD) i kommunfullmäktige
Anders Andersson, Järnforsen
Ledamot (KD) i kommunfullmäktige