Börje Helgesson från Liberalerna tycker inte att den nuvarande narkotikapolitiken i Sverige håller måttet. Foto: Ossian Mathiasson
Har personligen varit väldig luttrad i frågan, men ju mer jag sätter mig in i problematiken så blir jag mer och mer övertygad om att man måste komma till en lösning på problemet att avkriminalisera eget bruk av bland annat cannabis.
All heder åt några toppolitiker i KD när de lyfter på locket i en sådan kontroversiell fråga som detta – de har dock sällskap i alla politiska förgreningar idag på ett eller annat vis – inte i de direkta ledningarna men väl av många, enskilda politiker.
Då är det sorgligt, att notera regionala företrädare för samma parti, som uppenbart fortfarande lever i en egen värld, här kartan, eller kvar i ålder för Flintstone och den tiden – i vart fall långt från verkligheten.
*
Vårt land är ett av de som har hårdaste narkotikalagar som bara tänkas kan och detta de senaste 30 åren, men till vilken nytta?
Ord och uttalanden som ”vi står för ett totalt drogfritt land”, ”vi verkar för ett narkotikafritt land” m.m. m.m. jodå vi har hört det förr.
Alla dessa fina visioner till trots, har narkotikan och narkomaner ökat , dödstalen ökar, gängkriminaliteten lever och frodas gott på en totalt misslyckande av en 30-årig hård narkotikapolitik och ändå ser man bort från verkligheten – jodå kartan gäller hur fel den än är.
Om jag, som glad, pigg pensionär vill bli av med mitt tobaksbegär så får jag all hjälp jag behöver via våra regionalt belägna rökavvänjningsplatser – samma sak om jag skulle ha alkoholproblem – det enda som begärs är mitt personnummer – so what?
*
OM nu min husläkare skulle meddela mig, att jag dessutom skulle hamna i svenskt kriminalregister – det är ju ändock droger vi talar om, eller?
Skulle ju inte spela mig någon roll överhuvudtaget då jag inte ämnar söka nytt jobb, aldrig mer behöva lämna min CV, har redan körkort och behöver inte heller lämplighetsintyg, har redan genomgått mina utbildningar och söker inte fler.
Men om jag nu istället är en yngling i livets början och vill bli fri från tobak, alkohol, cannabis eller annat slag av narkotika. Skulle jag då uppsöka min husläkare för detta problem? Ärlighet varar längst ALDRIG hade försökt själv att bli fri och säkerligen alldeles själv också få tagit konsekvenserna åt vilket håll det än skulle gå.
*
Det kanske vore bra med en liknelse i en sådan här fråga till dessa regionalpolitiker, som så hårt ivrar för kartan än för det verkliga förhållandet:
”Du har ett par, dyrt inköpta skor av märkesvara men noterar att bekvämligheten inte är så bra som Du kanske trott från början utan de ger upphov till obehag i fötterna och även skoskav. Trilskas Du då med att fortsätta och använda dessa eller kan Du tänka Dig att byta till mera ändamålsenliga skor, som tar hänsyn till verkligheten”?
Vad som sedan är rätt eller fel vid ett omtag av det hela kan bara framtiden utvisa, men ett klart misslyckande av nu gällande politik i dessa frågor måste på något sätt bana väg för något nytt – bort från kartan och de politiska klyschorna och se verkligheten för vad den är och hur den ser ut.
Börje Helgesson, Liberalerna