Av alla årstider är det något särskilt med hösten. Den är så chill. Så kravlös. Så laid-back. Jag älskar såklart även våren, och sommaren, och vintern har också sin glans - men hösten är det något särskilt ljuvligt över. Och alldeles nu har jag också landat i att PÅSKEN är högtidernas motsvarighet till hösten - min nya favorithögtid. För den är precis som hösten - totalt kravlös.
Det finns ju något i julen. Gno och städa och tvätta och pynta och baka och laga mat. Ge hundrasjuttio procent. Och midsommar med skyhöga förväntningar på livets topp med BILDERNAS BILD och blommor i håret. Men det är också då man inser att de flesta av oss lever i nån slags megabonusfamilj med kompisar och grannar och mormödrar och farfäder och kusiner och hej kom och hjälp mig. Att det då finns måååånga som vill fira tillsammans på en särskild dag och en särskild tid och en särskild plats, och att alla dessa i sin tur hör ihop med en massa andra människor som har tankar och idéer och åsikter. Innan man fick barnen kunde jag ju göra precis som jag ville, det här med att kompromissa och planera olika tider och datum fanns inte på kartan. Men nu är varje jul som att planera ett mindre bröllop.
*
Näe, tacka vet jag påsken. Det är högtidernas sköna moster. Den man kan hänga med utan krav och åsikter. Blåsa några ägg, se lite Jesus på tv:n, kanske hitta på en egen tradition. Fira påskafton, eller påskdagen, eller när som. Det är ingen som blir besviken eller har förväntningar på presenter eller mat eller klockslag. Kravlösa högtider, visst är det bäst? Ett av mina bästa minnen, har jag upptäckt, är just från en påskafton när jag satt och skalade vaktelägg (ja vi hade vaktlar hemma i trädgården okej?) som skulle serveras i nässelsoppan som mina föräldrar skulle göra. Jag satt i vår soffa och skalade de små prickiga äggen och slötittade på en dramatisering av Jesu liv på tv. Det var fint väder och alldeles lagom varmt. Solen sken in genom fönstret. Det skulle komma några grannar på middag till kvällen, men ännu var det inte dags. Lagom höga förväntningar, lagom mycket krav. Det vill säga, typ inga. Bara några vaktelägg att skala.
*
Ännu bättre än påsken är kanske egna hitte-på-högtider. Det är ju egentligen ett idiotiskt system att ta EN av trehundrafemtiosex dagar då ALLA ska ses och äta och ge presenter och hålla på. Eller, tre av trehundrafemtiosex om man räknar med midsommar och påsk dårå. Oavsett är det ju en smartare grej att helt enkelt ta valfri egen dag och skapa en ny högtid. Ja, det är klart att traditionsdagarna har nåt. Julens magi ÄR julens magi - den ska man inte bortse från. Den kan man ha kvar, och man kan pussla och greja och göra kalkylark. Men så kan man lägga till kravfria traditioner på helt egna datum. Typ “kvarterets årliga turnering av Burken” eller “familjen Nestors vårhälsningsdag”.
Eller passa på att ta vara på alla överblivna högtider som ingen egentligen bryr sig särskilt mycket om. Som påsken. Älska påsken. Glad påsk!