Jag tänker också på de ständiga rapporter vi får om att Sverige utvisar duktiga, ambitiösa, invandrade personer som lärt sig svenska, som etablerat sig, som utbildat sig, som fått jobb och har stor potential att bidra till det gemensamma i vårt land, samtidigt som vi värnar, skyddar, och behåller kriminella, farliga och destruktiva krafter som bara bidrar till bekymmer och kostnader. Det är verkligen inte rätt.
*
Jag tänker på skolans värld, till exempel när det kommer politiska förslag som skulle kunna slå undan benen för välfungerande, blomstrande små friskolor på landsbygden. Det kan väl aldrig vara förnuftigt att förstöra och försvåra för viktiga och fungerande samhällsfunktioner, att sabotera för dem som lyckas med sitt uppdrag och som bidrar med något bra?
Jag tänker överhuvudtaget på våra barn och unga, det finns alltför många som inte får en chans att växa och blomstra eftersom de inte får den näring och omvårdnad de behöver.
Jag tänker på diverse andra politiska beslut och olika skatter som är rent samhällsfientliga och som kommer att medföra kraftigt försämrad välfärd nu och framåt, om inget görs åt saken. För att citera vad Percy Barnevik sade för längesedan gällande elförsörjningen:
”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den energiförsörjning som alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid skall komma ur denna situation”.
Ja, den situationen är ju verkligen ”urkommen”, det kan man lugnt påstå. Den stabila elförsörjningen och den billiga elen har verkligen varit en av vårt lands friskaste växtdelar, dessa har kapats. Konsekvenserna drabbar oss hårt när alla varor och tjänster blir väldigt mycket dyrare för oss.
*
Politiken har ett stort ansvar att rädda situationen, men kanske behöver de olika partierna också se över vilka vissna blad och ruttna växtdelar som behöver plockas bort i de egna organisationerna, med tanke på de många galenskaper som blir till politiska beslut. Är det verkligen ”friska pelargoner” som styr?
Om pelargonen inte vårdas kan den dö, precis som allt levande. Men det finns oftast hopp, även för de pelargoner som ser rejält torra och vissna ut. Den som övervintrar pelargoner i sin källare vet. Om det bara finns lite liv i växten går det faktiskt oftast att rädda den, men det kräver lite jobb. Om de torra och vissna bladen tas bort, om växten placeras i en kruka med ny fräsch näringsrik jord, om den får vatten och ömsint omvårdnad och ställs i ett ljust fönster. Om vi sedan fortsätter att ta hand om den, om vi ser till att plocka bort det vissna och tar hand om det friska blir det en ståtlig, blommande växt vi kan glädjas åt år efter år.
På samma sätt vill vi ha ett blomstrande samhälle, men ska det bli någon ordning på saker och ting, då krävs det nog att de som är bra på att odla och vårda pelargoner får ta över makten. Därför kommer mitt val av företrädare till hösten helt baseras på om vederbörande har erfarenhet av, och förstår sig på, pelargonskötsel.
Magdalena Lidestam
Som kuriosa bifogar jag ett citat om pelargoner:
”Lång erfarenhet har lärt mig att personer som inte tycker om pelargoner präglas av något moraliskt osunt. Förr eller senare kommer du att avslöja dem, du kommer att upptäcka att de super eller stjäl eller talar med skarp röst till katter. Lita aldrig på en man eller kvinna som inte hänger sig åt pelargoner.” Beverly Nichols “Laughter on the Stairs” (1953)
Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik, men har nu lämnat partipolitiken. Det stora intresset för samhällsfrågor finns kvar och Magadalena Lidestam skriver en krönika i månaden för vår tidning. Åsikterna som framförs är skribentens egna.