DEBATT: Barnen skuffas undan – var är deras rätt till utbildning?

Dessa elever, ofta med ADHD, autism eller andra särskilda behov, behöver stöd och anpassad undervisning. Istället isoleras de. Det är som att skolan signalerar: ”Du passar inte in, vi orkar inte hjälpa dig.” Men barnens rätt till utbildning gäller inte bara dem som klarar att sitta tysta vid en skolbänk. 

Vad händer med dessa barn? Vad lär de sig när de dag efter dag skickas bort från gemenskapen? De lär sig att de är ett problem. Att de inte hör hemma. Att de är mindre värda. Hur ska de känna sig motiverade att försöka, att kämpa, när vuxenvärlden visar dem att de inte ens är värda en plats i klassrummet? 

Skolan ska anpassas efter barnen – inte tvärtom. Det står i skollagen. Att skuffa undan elever för att de inte passar in i systemet är att frånta dem rätten till en framtid. Var är kommunens ansvar? Hur säkerställs det att dessa barn faktiskt får den undervisning de har rätt till? Eller är det bara viktigare att klassrummet ser lugnt ut på ytan? 

*

Vi vet alla att skolan ska vara en plats för lärande, utveckling och gemenskap. Men just nu skapar vi ett parallellt system där vissa barn förväntas klara skolan på egen hand, trots att deras behov kräver något annat. De lämnas med känslan av att vara oönskade, och det kan få allvarliga konsekvenser. 

Vad händer med dessa barn i framtiden? 

Fortsatt utanförskap: Barn som aldrig fått rätt stöd i skolan riskerar att växa upp med en känsla av misslyckande. De utvecklar en negativ självbild och får svårt att tro på sin egen förmåga. 

Psykisk ohälsa: Forskning visar att barn som ständigt misslyckas i skolan löper ökad risk för ångest, depression och självdestruktiva beteenden. Hur många fler barn ska vi offra innan vi inser att det är skolsystemet som måste förändras? 

Bristande framtidsmöjligheter: När barn inte får den utbildning de har rätt till, begränsas deras möjligheter senare i livet. Många hamnar utanför arbetsmarknaden eller får svårt att klara vidare studier. 

En ond cirkel: När barn redan i låg ålder lär sig att de inte duger och att vuxna inte lyssnar, ökar risken att de i tonåren söker bekräftelse i destruktiva miljöer. Utanförskap föder mer utanförskap. 

*

Vad gör kommunen och skolan för att förhindra detta? 

Att skicka ut barn från klassrummet är ingen lösning – det är en kapitulation. Istället borde vi fråga oss: Hur kan vi skapa en undervisning där alla barn får rätt stöd att lyckas? Hur kan vi ge lärarna bättre förutsättningar att möta barn med olika behov? Hur säkerställer vi att alla barn får en jämlik utbildning, oavsett om de har svårigheter eller inte? 

Skollagen är tydlig: alla barn har rätt till en utbildning anpassad efter deras behov. Men just nu bryter vi systematiskt mot denna lag genom att placera vissa elever utanför undervisningen. 

Ska vi acceptera att vissa barn inte räknas? Att deras framtid offras för att det är enklare för skolan? 

Det är dags att vi börjar se och kämpa för de barn som behöver skolan allra mest. 

NPF-förälder