Hon har vigt sitt liv åt att hjälpa våldsutsatta kvinnor – nu sätter hon punkt för sin livsgärning

Hon talar av egen erfarenhet. Christel Rüdiger Karlsson har ett förflutet som kan jämföras med kvinnornas, som hon hjälper med ett tryggt boende i någon av Kvinnojourens båda lägenheter.

– Jag har själv blivit utsatt för mäns våld. Allt hade sin början i Danmark, och fortsatte här i Hultsfred, sedan vi flyttat hit, jag, min man och våra fyra barn. 

Som de allra flesta våldsutsatta kvinnor tog Christel på sig skulden och skämdes. Hon berättade inget för någon, men en mamma till en av barnens bästa kompisar anade.

– En dag stoppade hon en nyckel i min ficka med orden ”tror du inte jag ser, du och barnen kan komma när du vill”. Hon blev min räddning - och var också min allra bästa väninna i många år.

Skydda våldsutsatta kvinnor

Så att skydda andra våldsutsatta kvinnor och få hjälpa dem och deras barn har liksom blivit ett kall för Christel Rüdiger Karlsson.

– Det finns inget värre än att stå på gatan och inte veta vart man ska ta vägen. Jag fick möjligheten att fly till en lägenhet, och fick en egen kort efter.  Det är den hjälpen jag velat kunna erbjuda andra kvinnor.

Startade Kvinnojouren

1989 var Christel med och startade Kvinnojouren i Hultsfred-Vimmerby. 

– Då på den tiden trodde vi det skulle vara ett övergående problem med mäns våld mot kvinnor. Naivt trodde vi att kommande lagar skulle hjälpa och förbättra och vi såg framför oss en ökad jämställdhet. Så vi gav Kvinnojouren kanske 10-15 år, sedan skulle allt vara bra. Kvinnojouren skulle inte behövas mer. Trodde vi.

– Men, tillägger hon, det vet vi ju alla hur det gick med det. Jämställdheten har bara blivit ytterst lite bättre och män har fortsatt slå kvinnor, lagarna som införts hjälper inte. Vi har fantastiska lagar som Sverige är berömt för, som besöksförbudslagen. Men jag skäms när andra länder ser upp till oss. Lagarna följs ju inte. Och det daltas hela tiden med de här herrarna, de får ju inget straff att tala om, är Christels åsikt.

En lägenhet i vardera kommun

Kvinnojouren har en lägenhet i Hultsfred och en i Vimmerby, som Vimarhem sponsrar, medan Hultsfreds Bostäder sponsrar Kvinnojourens kontor.

– Utöver det får vi 100 000 och 94 000 kronor i stöd av Hultsfreds respektive Vimmerby kommun. Plus pengar från glada givare: privatpersoner och föreningar som vill stötta vår verksamhet.

Hur har behovet av lägenheterna sett ut nu i jul och nyår?

- De har varit upptagna båda två, över alla dagarna. Vi har den principen att bor någon i den är det fullt, tidigare lät vi flera mammor med barn flytta in, men det var inte hållbart i längden.

Hur många kvinnor skulle du uppskatta att du hjälpt med ett tryggt boende under de här åren?

– Det rör sig om över tusen, de allra flesta med barn. Många tror att det är mest invandrarkvinnor, men så är det inte.

Christel Rüdiger Karlsson har varit anställd av Kvinnojouren sedan tio-talet år tillbaka. Men nu har det blivit dags att sluta. Med ålderns rätt.

– Jag har ju fyllt 74 år, så det är kanske dags. Klart att det är med blandade känslor. Jag har ju prioriterat detta, framför mitt eget liv. Jag brinner fortfarande lika mycket för de här kvinnorna. Det kommer jag alltid att göra.