Kollegorna Maria Falk Madali och Agneta Karlsson sa upp sig i våras. Nu berättar de om orsaken bakom det enhälliga beslutet.
– Bördan blev för tung helt enkelt. Det kändes som vi fick för stort ansvar, för mycket på våra axlar, så vi kände inte att vi räckte till för allt.
Har ändrat sig
När en ny termin inleddes på måndagen var det lika fullt med Maria och Agneta som ridlärare på 60 procent vardera. De har ändrat sig och välkomnar gamla och nya ryttare till klubben.
– Vi älskar hästar och vi älskar barn och ungdomar. Det fick oss att bestämma oss för att vi vill vara kvar och satsa på verksamheten, som vi tycker är så otroligt viktig för så många.
Vad är annorlunda idag, jämfört med när ni sade upp er?
– Egentligen inte så mycket, säger Maria Falk Madali efter en stunds betänketid.
– Som vi sa, verksamheten behövs och är viktig för så många, så vi är beredda att ge det en chans till, tillägger Agneta Karlsson.
Så nu är de taggade att dra igång den nya terminen. Förväntansfulla och inspirerade. Förberedelserna har varit igång ett tag inför dagen. Tyvärr har två ponnyer skadat sig i hagen under sommaren, så när terminen startade var det med två färre hästar. Vilket samtidigt betyder att man inleder med tre ridgrupper i stället för fyra.
– Tyvärr har vi också tappat sju-åtta ridelever under sommaren. En orsak kan vara stigande kostnader rent generellt. Det är förståeligt, säger Maria och fortsätter:
– Däremot har vi många vuxna på kö som vill börja rida. Men då har vi i stället för få stora hästar, annars skulle vi lätt kunna fylla upp tappet av unga och mer där till.
Förlust varje månad
Lågkonjunkturen och alla kostnader som ökat rejält gör att klubben går med förlust varje månad.
– När vi räknade på den faktiska kostnaden innan lågkonjunkturen började kom vi fram till att varje lektion kostar runt 1 400 kronor. Nu är den summan förmodligen ännu högre efter alla kostnadsökningar, säger Agneta Karlsson och fortsätter:
– Idag kostar en ridlektion mellan 185-200 kronor för ungdom och 250-275 för vuxen. Så det är inte svårt att förstå att klubben går med förlust varje månad. Hästarna kostar ju vare sig de används eller står stilla så vi kan inte dra in på någonting, som man kan i många andra verksamheter.
Tät dialog med kommunen
Hultsfredsbygdens Ridklubb har en tät dialog med Hultsfreds kommun och känner ett stöd därifrån.
– De är medvetna om våra problem och vi har en önskan om högre driftsbidrag, det har vi haft i flera år för att få verksamheten att gå runt, säger Annika Fransson, ordförande.
Hon håller med om att inte så mycket ändrats sedan Maria och Agneta sa upp sig.
Vad kan ni göra nu för att det ska bli annorlunda, så ni inte riskerar hamna i samma situation igen?
– Vi skulle behöva nytt folk in i styrelsen och fler som jobbar ideellt, där känner jag att vi står och stampar lite. Det saknas engagerade medlemmar. De som är här vill ju rida naturligtvis, men de ser kanske inte arbetet bakom, säger Annika Fransson. Att Maria och Agneta blev kvar är förutsättningen för att vi ska kunna ha ridskolan kvar. Det känns bra naturligtvis.
Hur allvarlig skulle du säga att situationen är?
– Vi har näsan precis ovanför vattenytan. Så är det alltid efter uppehållen, när det varit en längre period som vi inte fått in några pengar. Det känns alltid oroligt, ännu mer nu med de ökade kostnaderna och att folk inte har råd att rida längre. Vi kan inte heller sänka priserna, så det blir en ond spiral.