I bitande kyla och påfrestande vind stod Roberto Garnfeldt, 29 år från Värnamo men ursprungligen från Virserum, fastkedjad vid byggstängslet för att visa sitt starka missnöje mot rivningen. Något som P4 Kalmar var först med att rapportera om.
När Dagens Hultsfred når honom sitter han på jobbet så aktionen är avslutad.
– Jag stod där under en dag och frös, så jag kände att det var en stor grej att göra det, så det fick räcka så.
Du valde inte enklaste dagen?
– Ha ha, nej, men de har satt datumet kan man säga för rivningen.
”Inte gjort tillräckligt”
Roberto Garnfeldt har själv bott i en av lägenheterna på Bastugatan en kort tid som liten. Men det är inte hans huvudsakliga skäl till protesten. Utan han gjorde det här i protest mot kommunens avveckling av hans älskade hemort och mot att staten inte gör tillräckligt för att hela Sverige ska leva.
– Jag tycker hela den här grejen med att riva är helt fel, att riva samtidigt som det är bostadsbrist i landet. Jag tycker inte att de gjort en omvärldsanalys och undersökt vad det kan finnas för intressenter som vill ta över för att göra något kreativt och positivt.
Att Virserum erbjuder vacker natur, mycket kultur och all nödvändig samhällsservice ger goda förutsättningar för utveckling, tycker han.
– Kommunen argumenterar att vem som än tar över fastigheterna så skulle de användas till den uthyrningsform som brukar kallas ”social dumpning”. Hellre väljer man att lägga pengar på att riva fullt fungerande fastigheter.
Tycker det saknas en plan
Med rätt förvaltarskap ser Roberto Garnfeldt, som själv är arkitekt, framför sig hur fastigheterna kunnat bli exempelvis en bekväm retreat för pensionärer, elevhem till en folkhögskola eller semesterbostäder åt tyskar.
– Jag tänker också på vad som händer efter den här rivningen. Vad gör politikerna i kommunen för att det inte ska bli samma sak en gång till? De säger att de fortfarande har tomma lägenheter, de verkar inte ha en plan för hur de ska få dem uthyrda. Utan planen verkar vara att riva en fastighet vart tionde år.
Vad har du själv för minne av Bastugatan?
– Det har alltid varit där i fonden av Virserums marknad, man har alltid sett huset och när man promenerat i Virserum har man tagit en sväng förbi. Det är lite speciell miljö och en speciell fastighet. Från gatan ser det ut som en stor hög mur, men kommer man in på gården är det en omfamnande miljö med grönyta. Det är ändå en del av bebyggelsestrukturen som försvinner. Det är lite som att kapa en hand på en människa när man tar bort en del av helheten.
Fick du några reaktioner på plats?
– Det gick förbi lite människor, jag tror många är nyfikna på vad som händer. Någon stannade och pratade och tyckte det var bra att jag kämpade för det. Jag tror många i Virserum tycker det här är en symbol för att utvecklingen går åt fel håll, men man vet inte riktigt vad man ska göra. Man kanske inte har den kämpaglöden själv att ställa sig och göra något, men man stöttar när någon annan gör det.
Vad hoppas du få ut av din protest?
– Det hade ju varit trevligt om jag kunde stoppa rivningen. Det har ju gått så pass långt nu tyvärr, men byggnaden är uppbyggd trapphus för trapphus, så man skulle kunna säga att ”vi river inte mer än till det trapphus vi kommit till”.