Nytt lagkrav hotar skyddade boenden – kan tvingas säga nej till barn

Den 1 april trädde ett nytt lagkrav i kraft. Privata aktörer, till exempel stiftelser och föreningar, som yrkesmässigt vill bedriva skyddat boende behöver ansöka om tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

– Vi är väldigt kritiska till det här. Vi ser en mycket stor risk i att kvinnor med barn blir de stora förlorarna, säger Jenny Westerstrand, ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks.

Redan fått konsekvenser

Hultsfred-Vimmerby Kvinnojour, med ett skyddat boende på vardera ort, har fyra månader på sig att skicka in en ansökan.

– Än så länge tar vi emot kvinnor med barn, men om vi söker tillstånd ändras allt, säger Elaine Sanches, anställd.

– Olyckligt blandar man oss med privata aktörer. Vi ska ha ett möte snart, för att diskutera tillståndsplikten och se om det finns någon möjlighet att kringgå det på något sätt, tillägger hon.

Ser du någon risk i att även ni kommer lägga ner era skyddade boenden?

– Nej, det har vi ingen tanke på, utan vi måste kämpa. Men, det blir väldigt svårt och vi måste vara väldigt kunniga om vi som förening får kravet på oss att ha personal på plats 24-7.

Jenny Westerstrand säger sig förstå att privata aktörer behöver sättas inom ramar, i syfte att undvika oseriösa aktörer. Utan det man är kritiska till är att man som ideell rörelse med föreningar i botten omfattas av samma hälso- och sjukvårdsorienterade ramverk.

– I dagsläget har runt tio kvinnojourer redan lagt ner sina skyddade boenden till följd av detta, säger hon.

Kan kringgå reglerna om bara kvinnor

Att bara erbjuda hjälp till ensamkommande kvinnor är en modell som kan vara aktuell.

– Då faller det inte inom tillsynsplikten om betalande kommun tycker det är okej. Då kan man kalla det vad som helst, krisstöd exempelvis. Men om det är barn med i bilden måste det göras en orosanmälan och hela det här andra ramverket måste in. Då kan man inte kringgå reglerna.

– Så vi erbjuder oss att formulera egna kriterier, vi förstår att man vill ha en kontroll och vill rama in verksamheten. Men vi tycker att vi borde få bygga det systemet utifrån vår verksamhet, så vi inte likställs med aktiebolag och kommersiell verksamhet.  

Vad får det här för konsekvenser?

– Flera stycken. Dels att jourerna behöver ha minst två, gärna tre eller fler anställda för att kunna se till att ha kvinnor på plats, vardag som helg och våra ideella styrelser är inte rustade för att vara arbetsgivare, utan det blir ett stort ansvar förenat med stora kostnader.

– Det andra är att det är väldigt oklart vilken kompetens som behövs. Vi har en jourkunskap, som vi lär ut på olika utbildningar, men vi har inget som certifierar den och vi ser att man på sikt kommer fasa ut den och kräva att folk är socionomer. Trots att vi finns på grund av att socionomer inte räcker ända fram, så att säga, tillägger Jenny Westerstrand, som ser ett problem till:

– Våra föreningar blir ”ägare” i den här nya modellen och då ska de handelsprövas. Det betyder att man exempelvis inte kan ha en betalningsanmärkning om du ska sitta med i styrelsen. I vår rörelse finns det kvinnor som hamnat väldigt illa ekonomiskt, på grund av vad deras män utsatt dem för. I det här systemet blir de ägare som av ett HVB-hem och jämförs med Sodexo, som driver storverksamhet.

Tillståndsplikten beslutades av riksdagen den 15 februari 2024.