Cliffe Front tycker det är, som han säger, träligt att behöva kämpa för sina rättigheter.
– Kommunen svarar oss hela tiden att ”jag får skylla mig själv” eftersom jag sålde huset och flyttade hit till en lägenhet med trappor när jag sitter i rullstol.
– Men jag visste ju inte när jag flyttade att jag skulle bli amputerad, det skedde ju efteråt, tillägger han.
Fick cancer i foten
Han har en tuff period bakom sig. En misslyckad ryggoperation, som tvingade honom att sluta jobba och bli sjukpensionär följdes av ett cancerbesked, som slutade så illa att han tvingades till amputation.
– Jag fick ett sår på foten som de sa var en följd av min diabetes. Det tog 16 månader innan det konstaterades att det var cancer. Den hade börjat sprida sig och trots tre operationer fick man inte bort allt, så enligt läkarna hade jag inte överlevt nyåret om inte benet amputerats strax under knät den 2 september, berättar han.
”Tvingades bära delarna från huset”
Cliffe beviljades en ramp till huset efter sin ryggoperation. Nu var den kvar vid huset som man flyttade ifrån i december 2022. Han och hustrun Annelie gjorde en mellanlandning i samma lägenhetshus där de bor idag, men nu på nedre plan.
– Anledningen till att vi flyttade var att jag inte orkade med allt arbete med att ha hus när Cliffe inte kunde hjälpa mig på grund av ryggskadan. Jag ville ju inte behöva tjata på barnen hela tiden heller, säger Annelie Front.
Cliffe blev bättre efter ryggoperationen och kunde vid flytten gå med rollator fram till amputationen. Efter den behövdes rampen vid lägenheten istället, men kommunen nekade Cliffe och Annelie hjälp med transport och uppsättning.
– Så vi tvingades bära alla delarna från huset till lägenheten några hundra meter. De var inte lätta ska du veta. Det är tur att vi har så snälla barn, vänner och grannar som hjälpte oss. Vi trälade i två dagar, säger Annelie.
Paret fick heller ingen hjälp med uppsättningen.
– Det har vi gjort själva, så vi vet ju inte om det är rätt gjort. Dessutom var det fem trappor till huset, här är det åtta, så den är väldigt brant. ”Pinnarna” som följde till rampen när den sattes upp vid huset räcker inte till att sätta upp de sista delarna. Den hade behövt förlängas, så den blir flackare. Som det är nu klarar sig inte Cliffe själv in och ut, vilken man kan tycka är en rättighet. Svaret från kommunen har varit att vi ska ta hjälp av ett byggföretag.
Kunde inte ta sig ut
Efter att Cliffe hade amputerats säger han sig ha blivit isolerad inomhus i ungefär en månad, i avsaknad av ramp.
– Han har suttit här som i ett fängelse, förutom att han fått komma ut vid läkar- och sjukhusbesök. Innan vi fick upp rampen ifrågasatte vi även vad vi skulle göra om det börjat brinna, säger Annelie.
– Det var ledsamt, dagarna blir långa. Man känner sig rätt liten då. Det jag råkat ut för räcker ju, tillägger Cliffe.
Helst hade paret sett att kommunen löst allt innan han kom hem från sjukhuset.
– När han kom hem en kväll med KLT:s sjuktransport efter ett besök på akuten var dessutom inte deras trappklättrare laddad, så han blev sittande ute i kyla, regn och mörker i en timme och tio minuter innan det kom personal från Hultsfred och Högsby som kunde bära in honom. En annan gång kom de två smäckra killar och skulle bära upp honom, med risk för att tappa honom. Det är inte klokt, säger Annelie besviket.
Nu känner de sig ganska maktlösa.
– Till slut vet man inte vem man ska prata med. Vi behöver inte ha bostadsanpassning eftersom lägenheten är så bra, vi vill bara ha hjälp med rampen.
På tisdagen kom beskedet att kommunen avslagit deras ansökan.
Vad gör ni nu, när ni fått avslag?
– Det vet vi inte.
Här kan du läsa förbundschefen Tony Bohlins svar på kritiken.