Framtiden är minst sagt oviss, tycker Jeanette Lindvall, Emilie Eklind och Helen Östensson som jobbar på Slättgården, en dagverksamhet för personer med demenssjukdom.
Redan om två månader sätts grävskopan i huset, där verksamheten inrymts sedan 2010.
– Det här är vår arbetsplats, det känns väldigt jobbigt att inte veta vart vi ska ta vägen sedan, säger Emilie Eklind, en av fem anställda.
– Vi vet bara att vi ska flytta ut i maj, men inte var vi ska flytta in, tillägger Helen Östensson.
Ska ge plats för korttidsboendet
Huset där Slättgården huserar idag ska alltså rivas, det har de anställda vetat i flera år. Där ska istället korttidsboendet Hjorten byggas med 17 nya platser.
– Det finns en plan för korttiden, hemtjänsten, HSR och sjuksköterskorna, men vi känner inte att vi fått svar på vart vi ska ta vägen, varken tillfälligt eller permanent. Och nu är det ändå april och det är ju ett omfattande jobb att flytta hela verksamheten, säger Jeanette Lindvall.
Lugnt och skönt
Kollegorna vill understryka att de inte är negativa till att flytta, men då förväntar de sig att det inte blir till sämre lokaler utan att de kan ha samma fina verksamhet som idag.
– Vi har det väldigt, väldigt bra här med en fin utemiljö där det är lugnt och skönt att vistas för våra gäster. Så vi var glada först när det sas att vi skulle in i flygeln där korttiden är nu, men det gäller tydligen inte längre. Ett förslag vi hört diskuteras är förskolan Oredans tidigare lokaler, men de är inte lämpliga varken inne- eller utomhus för vår verksamhet, enas de om.
Ett enda stort frågetecken
Jeanette Lindvall, Emilie Eklind och Helen Östensson är överens om att det är ett enda stort frågetecken.
– Det var i december vi fick tidsplanen och fick veta att de kommer bygga korttiden här, så under hela det här året har vi legat på och försökt få svar på vart vår verksamhet ska flytta.
Hur påverkar den här ovissheten ert arbete?
– Klart att det skapar en oro att inte få ett besked. Det känns jättejobbigt och tråkigt. Så vi har heller inga svar att ge till anhöriga. Vi vet ingenting, vi känner oss bortglömda. Vi har haft Joachim (Åberg) och Marie (Stjernström) här, det känns som de vet mer än de talar om. Vi antar också, att vi behöver stänga en tid medan vi flyttar, så vi vill ju gärna kunna meddela de anhöriga, så de kan planera.
”Blir inte lyssnade på”
I ett tidigare mail till kommunchef Lars-Erik Rönnlund skriver de anställda: "Vi känner att vi inte blir lyssnade på och möts ej i känslan av värdighet. Vi ska jobba med KASAM, hanterbart, begripligt och meningsfullt för våra äldre, vi har även utbildning i Salut-programmet. Men detta gäller ej i nuläget”.
Även Kaiza Larsson har fått del av de anställdas oro i sin roll som huvudskyddsombud för boenden inom äldreomsorgen och som Kommunals ordförande.
– Slättgården firade 40 år för två år sedan, men verksamheten verkar glömmas bort och inte prioriteras.
Hon lyfter fram verksamheten som otroligt betydelsefull för de som befinner sig där, men även för anhöriga.
– Varför är det bråttom, undrar medlemmarna. De ser hellre att de är kvar i äldre lokaler i samma område än blir flyttade till lokaler med för mycket anpassningsbehov och som har ett svårt läge att bedriva verksamheten i.
Rättelse: Det blev fel efternamn på Marie, rätt ska vara att det är socialchef Marie Stjernström som varit hos de anställda.