"Varför stannade inte folk och hjälpte till? Nästa gång kan det vara din familjemedlem, bästa vän eller kollega som står där och mår dåligt", säger Patrik Alexandersson.
Foto: Privat
Strax efter klockan 16 på måndagen skulle Patrik Alexandersson skjutsa sin son till innebandyträningen. När han körde över Slipbron i Västervik såg han en flicka som stod på fel sida av räcket, en händelse som Västerviks-Tidningen var först med att rapportera om.
– När jag såg flickan märkte jag samtidigt att många personer cyklade förbi utan att säga något till henne eller göra något. Jag var ju i bilen, men kunde inte släppa det. Jag kunde inte svänga av just där, men jag vände i rondellen vid Malkars och ställde mig med bilen uppe på trottoaren. Efter jag sagt till min son att sitta kvar så gick jag ut, säger han.
"Försökte använda sunt förnuft"
Tjejen höll i räcket och hängde sig ut. Patrik Alexandersson försökte att hålla sig lugn för att inte skrämma henne, rädd att hon skulle tappa taget och falla ner på järnvägen nedanför. Han gick fram till henne och presenterade sig.
– Jag sa något i stil med ”Hej, jag heter Patrik och jag märker att du inte mår bra, finns det något jag kan göra? Kan du inte komma över på andra sidan så vi kan prata lite?” Hon skakade mest på huvudet, och var ledsen. Hon höll ju i staketet med armarna och hängde sig utåt, det gjorde ont att se.
Kände du att visste vad du skulle göra?
– Nja, jag försökte bara använda sunt förnuft, tänkte nog mest att jag skulle försöka vara lugn, inte stressa upp henne, inte röra henne så hon skulle bli rädd, bara försöka prata lugnt och visa att jag var där.
När det kom fram en till person för att prata med tjejen tog Patrik upp sin telefon och ringde 112. Tillsammans försökte han och kvinnan som kommit fram hålla tjejen lugn tills räddningsstyrkan var på plats.
– Det gick jäkligt fort. Brandstationen är ju väldigt nära, så jag såg när de kom och jag märkte att flickan blev stressad. Hon vinglade till. Då tog både jag och kvinnan tag i henne och höll fast henne.
"Ett rop på hjälp"
När brandmännen och ambulanspersonal kunde ta över gick Patrik tillbaka till bilen för att ta hand om sin egen son och försöka förklara situationen för honom. Någon timme senare ringde en brandman upp Patrik för att se hur han mådde efter händelsen.
– Då mådde jag ganska bra, men det är mer nu efteråt som tankarna har snurrat. Varför stannade inte folk? Hur mår hon nu, vad har hon varit med om, har hon någon att prata med? Det kändes verkligen som ett rop på hjälp, att stå där vid 20 över fyra när det är så mycket trafik. Jag tänker också på vad många det är som mår dåligt, och som kanske inte vet vad de kan göra åt det eller var de kan vända sig för hjälp.
Efter händelsen säger Patrik att han inte vill ha något tack och att han inte vill målas upp som en hjälte.
– Jag vill bara påpeka att fler folk borde bry sig, visa att man har civilkurage och våga fråga hur folk mår. Nästa gång kan det vara din familjemedlem, bästa vän eller kollega som står där och mår dåligt.