Över tusen genomförda föreläsningar gör äventyraren och idrottaren Aron Anderson till en av Sveriges mest bokade och efterfrågade talare inom motivation, teamwork och förändringsarbete.
Läser man på om Aron får man klart för sig att han är känd för sin förmåga att ”skapa en energifylld atmosfär som både engagerar och berör”, står det på hans hemsida. Det skriver med all säkerhet personalen på Prolympia i Virserum under på efter att ha fått ta del av hans liv, från det att han fick cancer som barn och hamnade i rullstol.
Klarat det ingen annan gjort före honom
Det har inte hindrat honom i livet, snarare bidragit till att tänja på gränserna och utmana sig att klara det ingen annan gjort tidigare – till att nu gärna dela med sig av alla upplevelser i syfte att motivera och inspirera.
På tisdagen besökte han Virserum och Prolympia för att berätta sin livshistoria, som inte bara handlar om mod – utan om att välja ett positivt sätt att tänka, hitta ny ork och våga fortsätta framåt när det känns tungt.
– Mitt liv blev så mycket bättre, det bästa i livet finns på andra sidan rädslan, sa han.
”Utmaningar är till för att antas”
Det blev lite åt stand up comedy-hållet skulle jag säga. Det skrattades högt och mycket. Kanske inte för att det var så mycket igenkänningsfaktor, för vem har ens varit i närheten av att simma över Ålands hav – utan att kunna röra benen, skida till Sydpolen, han berättade hur han satt svenskt rekord i fallskärmshoppning genom att göra 145 hopp på tolv timmar, han har cyklat till Paris med en armcykel och drömmen blev verklighet när han genomförde Ironman på Hawaii.
Visst, någon bland personalen hade varit uppe på Kebnekaise, men inte tagit sig dit i rullstol. Aron spelade upp en film som visade hans sista bit upp på toppen, och inte minst glädjen över att ha lyckats. Tack vare att han satte upp små delmål när hans kropp skrek ”ge upp”.
– Utmaningar är ju till för att antas. Jag fick en andra chans, och har valt att göra det bästa av det, sa han under föreläsningen på Bolagsområdet.
”Våga utmana eleverna”
– I skolvardagen är tempot ofta högt, och mycket handlar om vad vi ska göra och hur vi ska göra det. I dag vill vi börja i något ännu viktigare – vårt varför, inledde rektor Tina Bågenhammar.
Personalen fick små samarbetsövningar som bröt av Aron Andersons föreläsning, det var fokus på att stärka sitt självledarskapet och han delade sin "Kebnekaisemodell" som omfattar åtta steg för att ta sig dit man vill.
– Jag tror det ligger något vackert i att utmana sig själv, sa han och kopplade ihop det med lärarnas jobb.
– Det är ert jobb att vara ett stöd för eleverna, oavsett vad du har för roll på skolan. Våga utmana eleverna, få dem att göra det läskiga. Få dem att ta kliven för att växa som människor. Våga vara en jobbig jävel, men med hjärta, skickade han med personalen.
Hur tänker ni att det här kommer påverka även eleverna positivt?
– Det här är en del i ett ganska omfattande arbete som vi håller på med, och det här blir kanske det som ska ge mest inspiration, lite ny kraft och ork att jobba vidare, säger Victoria Axelsson, biträdande rektor.
Ingen hemlighet
Enligt henne handlar det om att hitta motivation i det egna uppdraget eftersom man jobbar i en kommun där det inte är en hemlighet att det är ett socioekonomiskt utsatt område med allt vad det innebär.
– Då måste vi också jobba med att stärka personalen, så de i sitt uppdrag orkar möta det här varje dag när de kommer till sin arbetsplats. Föreläsningen tänker vi blir lite av en belöning till personalen, så de känner att vi satsar på dem, så de får lite ny kraft och energi.