I slutet av förra veckan var Emma Solberg, en representant från W.F Wänskapsförbundet och en från Ladies Circle uppe på BOND-avdelningen i Linköping, där cancersjuka barn hamnar, för att överlämna de julklappar som samlats in i Hultsfred.
– Det gick jättebra. Vi var uppe med 30-40 julklappar till barn och ungdomar i olika åldrar. De flesta skänktes i samband med REKO-marknaden, men det var också de som bidrog med pengar som vi köpt julklappar för, berättar Emma Solberg från Främsteby, utanför Vena, som väckt liv igen i BOND-projektet.
Var det härligt att få se deras glädje?
– Ja, verkligen, men samtidigt kommer tankarna tillbaka när jag ser de här barnen, säger Emma och blir lite mer allvarlig i rösten. Jag har själv varit där, så det är jobbigt också. Samtidigt när vi känner att vi kan göra det bättre för dem medan de ligger där, så stärker självklart det.
Personalen hyllar initiativet
Det är ingen tvekan, initiativet från Hultsfred hyllas av personalen.
– Det är ju helt suveränt. Det är ett jätte, jättebra stöd till våra barn som får behandling och till deras familjer som behöver befinna sig på sjukhuset, säger Marie Sandgren, som vet vilken glädje det skänker.
Julklapparna har börjat delas ut för det är en del barn som inte ska behöva komma till sjukhuset mer innan jul, om allt går som man hoppas.
– De stora behandlingarna försöker vi göra den här veckan, så de inte ska behöva ligga här under julen, utan målsättningen är att alla ska få vara hemma.
Vad har ni mötts av för reaktioner?
– Det var helt underbart i går när julklapparna överlämnades. Jag fick berättat för mig om en liten pojke som sa: ”Hur kunde tomten veta att jag inte har det här. Vi har det på förskolan, men tomten måste varit hemma hos mig och sett att jag inte har det hemma”. Då tror man verkligen på Tomten, eller Emma i det här fallet, säger Maria Sandgren tacksamt.
Satt upp nya mål
Och nu höjs ambitionen ytterligare. I samband med besöket i Linköping fick Emma Solberg en stark kämpaglöd att samla in pengar till ett portabelt sinnesrum, likt det som BOND-projektet skapat i Västervik.
– Vi byggde ett sinnesrum i Linköping, men i Västervik fanns inte det utrymmet, utan där blev det istället ett portabelt rum. Det har visat sig väldigt bra, för det finns de barn som är väldigt dåliga och inte kan gå till ett sinnesrum. Då kan istället sinnesrummet tas till deras rum.
”Blir väldigt rörd”
Sinnesrummet har en rogivande miljö. Det är tänkt som en oas där man kan släppa tanken en stund att man är på sjukhus. För att förverkliga det behövs en större summa pengar, någonstans runt 80 000 till 100 000 kronor, uppskattar Emma.
– Jag skulle verkligen vilja ha ett i Linköping också. Jag blir väldigt rörd när jag ser sinnesrummet, att vi har kunnat göra det tillsammans och jag får höra vilken stor betydelse det har för avdelningen. Det ser lika fint ut nu, de är jätterädda om det och har som besökstider så man kan gå dit i lugn och ro. Jag blir väldigt glad av att se det.
Fått motivation att fortsätta
Samtidigt behöver ungdomsrummet rustas upp med nya spel och annat. Ambitionen är att lyckas med båda, i samarbete med W.F och Ladies Circle.
– Jag har fått motivation att fortsätta när man ser att vi kan göra det här tillsammans, tillägger Emma och fortsätter:
– På avdelningen pratade de om vilken fantastisk kommun vi måste bo i, att man vill göra det här tillsammans med oss och att alla vill hjälpa till. Jag är stolt över att bo här.
Hur långt bort skulle du säga att målet är?
– Jag vet inte riktigt. Jag har idéer hur vi ska gå vidare, men inget är bestämt än så jag kan inte prata om det mer. Men jag hoppas någon gång under 2026, säger Emma som får stöd från lite olika håll:
– Det var en förening som kontaktade mig i helgen som under sin nyårsjakt lagt pengar till Barncancerfonden tidigare, nu ska deras insamlade pengar istället gå till BOND-projektet. Jättefint, jag är jättetacksam för det. Bara att man tänker på oss är fint, det är ju inga mellanhänder, utan man vet att pengarna går dit de ska, direkt till den avdelningen.
Livet är väldigt skört
Målet är att genomföra olika insamlingsprojekt och Emma Solberg erbjuder sig också att föreläsa i ämnet, i syfte att väcka tankar och engagemang hos andra.
– Man kan få en tankeställare om livet, det är väldigt skört. BOND-projektet är också ett sätt att inte glömma bort min kusin Joakim, som alltid finns med oss. På torsdag är det tre år sedan han gick bort i cancer, 18 år gammal. När jag var i Linköping träffade jag läkaren både jag och Joakim hade, alla kommer ihåg oss. Att jag fick vara kvar – det måste finnas någon mening med det.