Förra veckan slog beskedet ner med väldig kraft. Sammanlagt försvinner ett 50-tal tjänster inom skola och förskola lagom till höstterminen.
Ett beslut som uppges påverka på alla skolor. I synnerhet på Målilla skola där flera elevassistenter arbetar inom anpassad grundskola som främst riktar sig till elever med intellektuell funktionsnedsättning.
Över 15 års erfarenhet ihop
Jessica Simonsson, Anna Edlund och Moa Andersson är alla anställda elevassistenter med åtta respektive 4,5 och tre års erfarenhet på skolan.
– Vi är fem elevassistenter som sagts upp och sammanlagt är det ett knappt tiotal medarbetare som berörs, summerar de läget på just Målilla skola.
De vet att de behövs och är viktiga för verksamheten. De gör allt ifrån att sondmata och byta blöjor till att vara taxivärdar eftersom flera av de här eleverna behöver ha ledsagare. Utöver det hjälper de till med skolarbetet på lektionerna, skriver vårdplaner, dokumenterar och följer upp och jobbar på fritids på eftermiddagarna. Är någon sjuk hjälper de till med öppning och stängning och ibland är de lärare i andra klasser, när det saknas personal.
– Vi hjälper eleverna med allt, så i förlängningen är vi också lärarnas hjälp. De här eleverna behöver pushas, de är inte självgående, säger Anna Edlund.
Hur går diskussionerna på skolan efter beskedet?
– Det finns en oro bland alla, även bland de som blir kvar. Det blir tufft för alla. Det känns som det inte kommer finnas något skyddsnät sedan, säger Moa Andersson.
– Som förälder hade jag varit jätteorolig för mina barn, om de kommer få rätt hjälp att klara skolan. Det räcker att eleven har skriv- och lässvårigheter, tillägger Jessica Simonsson.
Hur kommer det se ut på skolan till hösten när ni har slutat, enligt er?
– Ja, det skulle vi också gärna vilja veta. Det kan ta en kvart bara att byta en blöja och ofta måste vi vara två personal. Det kan också behövas att vi byter alla kläder och tvättar både rullstol och elev. Ett barn som sitter i rullstol får heller inte sitta i samma position hela tiden, utan de måste växelvis stå och ligga också.
– Allt det vi gör kan inte en lärare gå ifrån och göra med övriga elever kvar i klassrummet. Det sägs att de ska hjälpa varandra, allihop i huset. Kanske hittar de ett system, men vi tror inte på det.
– Det är heller inte bara här på anpassat det behövs resurser, utan det är många barn även i andra klasser som kommer bli lidande. Exempelvis när ett barn springer ut i korridoren, då är det kanske ingen som kan gå efter och stötta. Så neddragningarna kommer påverka i alla klasser, man hoppas att de ska inse att det inte är hållbart.
Ingen kunde tänka sig
Beskedet om neddragningarna kom som en chock, och ändå inte, enligt Anna, Moa och Jessica. Det har ju pratats om besparingar inom skolan en längre tid – men att det skulle komma att beröra så många som ett 50-tal kunde ingen tänka sig.
– Jag blev väldigt förvånad eftersom det inte är färre elever. Vi här på anpassad grundskola tappar bara en elev till hösten, säger Moa Andersson.
– Det känns som vi gjort ett ogjort jobb, som att vi haft en ”låtsasroll” om de ska klara sig utan oss nu, säger Anna Edlund.
Många kommer söka jobb samtidigt
Kollegorna vittnar inte bara om oro, utan de tycker stämningen också är nedstämd.
– Man känner sig inte lika taggad, men man får ju inte heller ge upp. Det blir en panikkänsla över vad man ska göra sedan, särskilt när det är så många som slutar samtidigt, och de befarar att kommuninvånare kommer flytta här ifrån, om de erbjuds jobb på annat håll.
Vad skulle ni vilja hälsa de som bestämmer?
– Kolla över allt en extra gång, se över vad beslutet kommer innebära, se om det inte går att dra ner på något annat – och tänka på barnen.
– Vi kan inte förstå att det fick gå så här lång tid, alla de här miljonerna kan inte saknas först nu, utan de borde bromsat mycket, mycket tidigare.