Arbetet är en följd av att en privatperson upptäckte ett hål i marken på fastigheterna Väduren 4 och 5 i december.
Området spärrades av och bostadsbolaget beslutade sig för att göra en undersökning, i syfte att fastställa vad som döljer sig under mark och om det finns fler tomma utrymmen. Det arbetet gick igång under onsdagen.
Redan vid de inledande tagen med grävskopan avslöjades att det finns saker där, som inte ska vara där, enligt Åke Nilsson. Som förbipasserande ser man att delar av huset inte är rivet. Det gjutna valvet är kvar, det vill säga taket till källaren och golvet i huset. Likaså flisfickan.
Komplicerat arbete
I december var det två år sedan Bastugatan 6-28 revs. Ett inte helt okomplicerat arbete visade det sig, då entreprenören Karl Mårtenssons Entreprenad & Rivning AB kritiserades av Arbetsmiljöverket för flertalet lagöverträdelser och problem.
Företaget gick i konkurs och till följd av det lämnades området vind för våg utan att färdigställas.
– I dagsläget är det ingen som vet hur mycket extrajobb det blir med att fixa det, men det måste ju göras, konstaterar Åke Nilsson, som väntar på att få en samlad bild av hur det ser ut under mark.
Hur ser du på att det blivit så här efter rivningen?
– Det är bara att beklaga. Man kan vara hur arg som helst, men det är inte mycket att göra åt nu. Det är ett oseriöst företag som blev upphandlat, som inte har gjort vad de skulle. Om de började närma sig konkurs redan då, det vet vi inte, men det gick ju den vägen sedan och nu pågår en rättsprocess.
Med tanke på att företaget har gått i konkurs, har du någon förhoppning om att bostadsbolaget ska få någon form av ekonomisk ersättning?
– Det går inte att svara på till hundra procent, men jag hyser inget större hopp överhuvudtaget, utan det kommer kosta oss pengar.
Hur mycket går förstås inte att säga förrän undersökningen är klar och man vet exakt vad rivningsentreprenören inte gjort färdigt. Till det kommer kostnaden för själva undersökningen, som utförs av Emådalsschakt i Mörlunda.
– Det här kan komma att innebära stora kostnader för bostadsbolaget att återställa, nöjer sig Åke Nilsson med att säga.
Borde varit en väckarklocka
Karl Mårtenssons Entreprenad & Rivning AB lämnade det vinnande anbudet på drygt 3,6 miljoner kronor. Näst efter det låg RIVAB i Göteborg på 3,7 miljoner.
Sammanlagt lämnades 13 anbud, det högsta på 12,6 miljoner. Folk med kunskap i branschen som vår tidning talade med då, menade att redan företagets anbud borde varit en varningsklocka, att ett så stort rivningsarbete inte går att genomföra till det priset.
– Man kan väga in andra saker i en upphandling, men kostnaden väger nästan alltid tyngst givetvis. Det kan också spela in hur ett företag skött sig tidigare om man anlitat dem, men det hade vi ju inte gjort. Det är dilemmat med att upphandlingar är öppna, man får inte ge fördelar till någon som finns på orten, säger Åke Nilsson.
Med facit i hand, finns det något som kunde gjorts annorlunda, för att undvika den här utgången?
– Inte vad jag vet. Vi har även haft kontrollanter på plats och det kan jag ju undra, hur man inte sett något av det här, ifrågasätter han.
– Jag ställde frågor om hur det såg ut, och då var det okej. Men vill man fuska, då verkar man kunna det. Det är högst beklagligt, man blir både irriterad och förgrymmad, men det hjälper inte.
Hur går ni vidare efter undersökningen?
– Det som görs nu ska ge oss kunskap om vad det rör sig om för brister. Det kommer sammanställas vad som hittats och beroende på hur stort det är kan det behöva göras en ny upphandling på att åtgärda det.
Kan ni dra några lärdomar framåt?
– Ja, vad skulle det vara... Det skulle väl vara om det är möjligt att undersöka anbudslämnande företag ännu mer. I den mån det ryms inom Lagen om offentlig upphandling, LOU, så kan man kanske anstränga sig ännu mer, jag vet inte, säger Nilsson.
Vi har sökt Emådalsschakts delägare Johan-Arvid Danielsson för en kommentar om undersökningen så här långt, men han hänvisar till bostadsbolagets vd Helena Grybäck Svensson. Hon har inte gått att nå under onsdagen.