Efter julledigheten påbörjade läraren Birgitta Juthe ett projekt med sin klass 6C på Lindblomskolan som knutit samman personer över generationsgränser.
– Det här är andra gången jag gör det här, jag gjorde det även för tre år sedan med de sexorna. Jag tycker det är viktigt att ha en riktig mottagare och skriva med papper och penna. Då var det väldiga diskussioner om att man inte skulle glömma bort hantverket med att skriva, berättar Birgitta Juthe om bakgrunden till initiativet.
Inte svårt hitta brevvänner
Brevväxla med en annan klass är annars vanligare, enligt Birgitta Juthe som tänkte större än så. Hon engagerade både vänner, körkompisar och före detta kollegor som inte var svårövertalade, utan ställt upp med glädje. För några blev det en favorit i repris, för andra var det första gången. Men de har redan sagt att de gärna gör om det, om det blir en tredje gång.
– Jag vill låta eleverna brevväxla med äldre och få in ett arbete över generationer och tack vare det har vi även fått in lite historia genom att de delat med sig av vad de gjorde på sina raster i skolan och på fritiden.
”Brukar inte skriva brev annars”
Resultatet blev över förväntan, det skriver både elever och deras brevvänner under på.
– Det har varit roligt och bra. Jag brukar inte skriva brev annars, utan bara på mobilen, säger Isabella Lisedahl som brevväxlat med Ewa Pihl. Hon håller med om att det varit roligt att få vara en del av det här.
– Det har varit jätteroligt och intressant. Man går till postlådan och kollar om man fått ett brev. Så fort jag fått ett brev från Isabella har jag svarat på det. Sammanlagt har båda skrivit fem brev under vårterminen.
Vad har det gett dig, att få vara en del av det här skolprojektet?
– Det är något jag sett fram emot, man känner att man fortfarande är med ungdomarna i skolans värld, säger Ewa Pihl som också deltar i projektet ”Seniorer i skolan” på Albäcksskolan.
– Det ger mig energi, väldigt mycket.
Fick träffas för första gången
Med några dagar kvar till det var dags att få sommarlov träffades eleverna och deras brevskrivare för första gången, efter att man lärt känna varandra brevvägen.
Det blev många fina och betydelsefulla möten vid Mimerparken. Det fanns mycket att prata om och vidareutveckla från breven.
– Vad jag förstår betyder mötet så mycket för båda generationer, sa Birgitta Juthe som blev rörd när hon skulle tacka av alla.
– Jag är jättestolt över både elever och er som svarat på de här breven. Jag är nära att börja gråta när jag nu säger hej då till det här gänget. Ni har betytt mycket.