Birgitta Adolfsson har jobbat på skolan i Målilla i 39 år och går nu i pension. "Det är med mycket blandade känslor jag lämnar skolan", säger hon.
Foto: Privat
Hultsfredsbon Birgitta Adolfsson bestämde sig för att bli lärare redan som sexåring och har sannerligen varit i skolans värld under hela livet.
– Det var det och inget annat. Känslan förstärktes av min egen positiva skolgång då jag hade bra lärare och bra kamrater under hela skoltiden. Min egen lågstadiefröken Rosmari Äreskog blev lite av en förebild för mig och förstärkte mitt beslut att bli detsamma. Det var lågstadielärare jag ville bli. Jag bestämde mig för att bli det innan jag började skolan och känner att jag valde rätt, säger Birgitta Adolfsson.
39 år på samma skola
Hon började jobba som lågstadielärare på Emådalskolan i Mörlunda den 1 januari 1978 och var där i fyra och ett halvt år innan hon fick en tjänst på skolan i Målilla. Hon har jobbat 39 år på skolan i Målilla och går nu i pension efter att ha blivit avtackad i Målilla hembygdspark på onsdagskvällen.
– Det var en väldigt trevlig avtackning med fint väder i hembygdsparken och tal av kollegan Gerth Thorstensson och rektorn Louise Weinfors Lockström. Det är Gerth och jag som har varit på skolan längst tid. Han kom när jag hade jobbat ett antal år i Målilla. En gammal kollega, Boyne Karlsson och hans fru Solveig, var också med på gratulationerna i går. Boyne, som gick i pension för tio år sedan, gjorde hela sin långa lärartid på Venhagskolan, säger Birgitta Adolfsson.
Vad har varit allra roligast med läraryrket?
– Alla möten med alla elever och att man får följa deras utveckling i tre år från årskurs ett till tre. Man kanske inte tänker på att det händer så mycket på tre år men det gör det när man tänker tillbaka på det. Alla dessa aha-upplevelser som barn får när de säger ”nu fattar jag” eller ”är det så det är” är något som man lever på länge. Det ger sådan tillfredsställelse. Jag har aldrig kunnat tänka mig ett annat jobb. Gerth tog ett antal gånger över min klass när de började mellanstadiet, och då hade jag förmånen att få fortsätta med klassen i något ämne, eller vara så kallad resurs i klassen.
"Får så mycket tillbaka"
Birgitta Adolfsson har i huvudsak jobbat som lågstadielärare under sitt yrkesamma liv i skolans värld och jobbat med specialundervisning till och från.
– När man är gammal lågstadielärare så har man lång erfarenhet av läs- och skrivundervisning. Jag har under de två senaste läsåren nästan enbart jobbat med specialundervisning, säger hon och fortsätter:
– Det har känts bra att följa elevernas utveckling och känna att man kanske är en liten del i deras framsteg och utveckling, framför allt när de knäcker läskoden. Jag har trivts jättebra i Målilla med alla möten med barnen. Stannar man upp och pratar med dem och visar genuint intresse så får man så mycket tillbaka.
"Ska njuta av sommaren"
Hon berättar att hennes identitet kommer vara mer lågstadielärare än pensionär och vill hälsa till alla elever, både i närtid och dåtid, och deras föräldrar.
Vad händer nu?
– Först och främst ska jag njuta av sommaren, sedan finns en del lådor och skåp som behöver rensas. Jag får mer tid tillsammans med maken och kan vistas i sommarstugan, skogen och kanske resa lite mer i Sverige.