Det uppskattas att det fortfarande finns möjlighet att få en stolsdyna, en motorcykelsits, en ratt – ja, till och med en hel bil omklädd invändigt. Det märker inte minst Jonny Palmqvist som har fullt upp att göra.
Sedan 15-16 år driver han JP:s Möbelverkstad, som numera inryms i byggnaden där Konsum låg en gång i tiden.
– Jag jobbade som tapetserare på Järnforsens Stoppmöbler och fick förfrågningar från kompisar om jag inte kunde klä om ett par dörrsidor. Jag höll själv på mycket med bilar och motorcyklar, det ena gav det andra. Så jag hade det här som en hobby hemma i källaren. De två sista åren har det blivit allt mer att göra.
Åker långt för att få hjälp
Möbeltapetserare ses egentligen som en stark framtidsbransch, driven av ett ökat intresse för återbruk, hållbarhet och renovering av kvalitetsmöbler. Men det passar nog bättre in på storstäderna. Jonny Palmqvist är tämligen ensam i branschen vid det här laget, om man tittar regionalt.
– Alla närliggande har avvecklat. Så kunderna kommer långväga ifrån numera, de åker en bit över tio mil för att få hjälp med omklädnad. Fördelningen ligger kanske på 40 procent möbler och 60 procent fordon. Amerikanska bilar är det mycket, men nu i januari ska jag också klä om 65 stolar till församlingshemmet i Mörlunda, där de vävt tyget själva.
"Trivs bra med det här"
Vi lever ju lite i ett ”slit och släng-samhälle”, även om intresset för återbruk ökar. Det är Jonny den första att skriva under på.
– Många restaurerar ju sina gamla fordon, men det går åt det håller att vi gör i ordning gamla möbler också.
Så idag är orderboken fulltecknad av varierande jobb. Det som startade som en hobby är ett heltidsjobb numera.
– Ja, i princip är det så. Jag hoppar in på Liljas Puts & Fasad när de har mycket, all övrig tid jobbar jag med detta numera, säger han och fortsätter:
– Jag trivs bra med det här, och känner en tacksamhet över att få jobba med detta. Jag gillar att gå hit. Är det kallt tänder jag en brasa, och jag gillar när det är lite rörigt omkring mig. Det ska vara som i en gammal verkstad, säger han och nickar mot alla prylar omkring sig. Det är så jag vill ha det, det skapar hemtrevnad, tycker jag.
Vad är det som driver dig?
– Jag har förmånen att få jobba med mitt intresse. Jag är intresserad av i princip allt gammalt kan man säga.
Hoppas på ett generationsskifte
Med en väl inarbetad firma och en efterfrågan från kunderna hoppas Jonny Palmqvist, 61 år, att det ska bli ett generationsskifte.
– Det är synd att det ska gå i stöpet, det finns som sagt inte många sådana här verksamheter, det är en bra grej att ha och lite kunskap har jag ju samlat på mig under de här åren, som jag kan lära ut. Så jag hoppas min son Pontus vill ta över, han är här lite ibland. Om inte annat är det ju bra att ha det vid sidan av, så som jag började.
Vad säger folk om att verksamheten fått leva vidare i Målilla?
– Det är ingen som säger något så, men det tycker de säkert är roligt. De slipper ju ha en tom lokal i alla fall, säger Jonny Palmqvist som uppger sig ha en massa planer framåt. De väljer han dock att hålla för sig själv ett tag till.
– Det är så mycket att hälften vore nog, tillägger han och skrattar.