På slingriga vägar tar vi oss längre och längre in i skogen. Längs stenmurar, hundraåriga tallar, tätbevuxna granar och stenstolpar som vittnar om forna bebyggelse.
– Jag har alltid tyckt att det är så jäkla fint här, säger Melker Johansson, 23 år, som kommit att göra ett omfattande byggprojekt tillsammans med morfar Bertil Jonsson, 78 år, där två generationers kunskap och engagemang flätats samman på mark som varit i familjens ägor sedan 1920.
Tänkt bastu blev ett hus
Brorsan Arvid Johanssons examensarbete på bygg lärling blev vad man kan säga startskottet. Första tanken var att han skulle bygga en bastu hit till Lönnekulla, som stället heter och som Melker tog över efter Bertil 2020.
– Men så kändes det dumt att bara nyttja det som bastu, så han byggde ett hus för platsen som jag köpte, berättar Melker Johansson.
Terrass med sjöutsikt
Här, med utsikt över Ingebosjön, växte ett så kallat ”off grid cabin” fram mellan december och juni. Lagom till turistsäsongen stod ett paradis klart, helt utanför elnätet, omhuldat av den småländska naturen.
– Vi var här mer eller mindre varje dag, det är många hundra timmar vi lagt på det här. Och jag var här hela förra sommaren och grävde och gjorde vägen. Det var sten precis överallt, så det var mycket jobb bara att jämna till marken för att kunna köra upp huset, berättar Melker Johansson när vi slagit oss ner på terrassen.
– Så här i efterhand känns det ganska otroligt att vi gjort det på den tiden.
Som nedsänkt i skogen
Melker tyckte det var viktigt att bara röra det mest nödvändiga av marken, han ville huset skulle upplevas som nedsänkt i skogen.
– Jag tycker vi lyckats, säger han.
Intresset för att hyra stället lät inte vänta på sig. Nu när Melker Johansson låst dörren och avslutat första säsongen kan han konstatera att intresset för att finna lugn och ensamhet lockat mer än de kunde föreställa sig. Här, tre och en halv kilometer rakt ut i skogen, har belgare, nederländare, fransmän – ja, till och med australiensare trivts. Utöver de mer närboende från Danmark, Tyskland och andra delar av Sverige förstås.
– Från den 1 juli till vi stängde ner i början av september har vi haft 25 gäster i alla åldrar och 60 nätter uthyrt.
Vad upplever ni att de lockats av?
– Känslan är att alla bor i städer, de vill ut i skogen och ta det lugnt, har folk skrivit. Några kom helt ensamma, de har fiskat mycket och den som bott här längst, tio nätter, är en kille 25-30 år som kom ensam från Belgien. Det roliga är att alla varit så nöjda, vi har fått en fyra och resten femmor i betyg och många har sagt att de vill tillbaka.
Vuxit med solpaneler
Projektet har vuxit efter hand. Initialt tänkte man sig absolut inte att det skulle finnas tillgång till el. Men teknikintresserad som Melker är, tog han ner skog en bit från stugan för att ge plats åt tio solpaneler, som levererar all den ström som behövs och det som blir över lagras på batteri. Han bar upp panelerna för hand, för att inte förstöra naturen mer än nödvändigt.
– Det är häftigt att tänka att man lagar mat och får varmvatten med solens hjälp och det var en milstolpe när vi kunde dra igång sågen med hjälp av solceller i mars. Då kunde vi börja göra mer grejer, när vi inte bara hade batterimaskiner.
Så förutom stugan med uteplats står också ett utekök och förråd med mulltoa klart.
– I och med att vi båda tycker det är kul med snickeri köpte vi ett mobilt bandsågverk, så mycket av det här virket är faktiskt från skogen här. Det är lite kul.
Finns det andra tankar på att utveckla platsen?
– Vi har pratat om ett växthus med kanske en kamin i för att kunna förlänga säsongen. Men det känns som ett litet projekt jämfört med det vi gjort…
– Det är svårt att sitta still också, tillägger Melker och skrattar.
Knutit starka band
Melker och Bertil har knutit ett alldeles speciellt band mellan sig. Först genom det gemensamma intresset för jakt, nu inte minst genom det här byggprojektet.
– Vi har alltid så kul ihop. Vi har alltid gjort saker tillsammans, vi delar exempelvis intresset för jakt sedan jag var tio år, och jag hade aldrig klarat att göra det här ensam, säger Melker som skyndar sig att tillägga att man även fick en del hjälp av Arvid, mamma Johanna, pappa Carl-Anton och mormor Margareta när arbetet behövde skyndas på lite för att bli klart till turistsäsongen.
Hur känner ni nu när ni sitter här och blickar ut över platsen med sjön i bakgrunden?
– Det är otroligt härligt. Nu är det gott att bara åka hit och vara. Nyligen var vi här och fiskade kräftor och gjorde pizza. Jag trivs jättebra här och har även bott här själv. Jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så bra, säger Melker.
– Det känns mycket bra att ha fått göra det här ihop med Melker. Det piggar upp, det är ren lycka att stå här när allt är klart, säger Bertil och tittar på barnbarnet.