Annons:

Sök

Annons:

  • Många berörda när Lo fick leukemi – klubben sluter upp:

    När sexåriga Lo fick leukemi berördes många starkt. Handbollsklubbens Lina Holmqvist och Angelica Råsbacken kom med idén att börja sälja cancerarmband. "Ett jättefint initiativ, jag blev tårögd", säger My Larsson, mitten. Foto: Privat

  • Många berörda när Lo fick leukemi – klubben sluter upp:

    Hela tryggheten rämnade när My Larsson och Billy Gustafssons yngsta dotter Lo fick leukemi. På bilden även storasystrarna Meya och Myra. Foto: Privat

  • Många berörda när Lo fick leukemi – klubben sluter upp:

    När storasystrarna kom till Linköpings sjukhus gick konsultsjuksköterskor igenom vad leukemi är och hur det funkar för barn. Foto: Privat

  • Många berörda när Lo fick leukemi – klubben sluter upp:

    LO, eller Losan som hon kallas, fick Akut lymfatisk leukemi, ALL i september. "Det är fint ändå att bo i ett litet samhälle, man känner kärlek från alla håll", säger mamma My. Foto: Privat

Många berörda när Lo fick leukemi – klubben sluter upp: "Blev tårögd"

Hela tryggheten rämnade när My Larsson och Billy Gustafssons sexåriga dotter Lo fick leukemi. Nu sluter handbollsklubben upp med ett initiativ som gynnar Cancerfonden, och det fortsatta arbetet med att alla ska ha rätt att utöva handboll oavsett ekonomisk situation.
– Det är fint ändå att bo i ett litet samhälle, man känner kärlek från alla håll, säger My Larsson tacksamt.

Annons:

My hade gått med en gnagande tanke och oro en tid. En dag i september kom beskedet som bekräftade hennes och sambon Billys misstankar.

– Vår dotter Losan, som vi kallar henne, hade börjat få blåmärken på benen, och vid några tillfällen feber om kvällarna. Vi ringde hälsocentralen för provtagning, mest för säkerhets skull, berättar My Larsson.

”Ombedda åka in akut”

Sedan gick allt väldigt fort. Redan dagen efter provtagningen återkopplade sjukvården.

– Jag satt i en bil ihop med mina kollegor på väg till Göteborg när de ringde och sa att värdena inte var bra, så det var bara att vända om. Vi blev ombedda att packa övernattningsväska och åka in akut till Västervik, säger My som ändå är väldigt tacksam över att deras oro togs på så stort allvar, trots att det var så diffust.

Farhågan bekräftades

Efter Västervik bar det av till Linköping där ett benmärgsprov bekräftade farhågan, att Losan fått leukemi.

– Det var så chockartat först. Vi sökte ju för att vi var oroliga för just leukemi. Från den dagen var det bara att börja vänja sig vid den nya verkligheten.

Det här var en tisdag, redan på fredagen planerade man in operation och samma dag fick man beskedet att det rörde sig om Akut lymfatisk leukemi, ALL. En elakartad form av blodcancer som utgår från omogna vita blodkroppar i benmärgen.

– Det finns två varianter, det var ändå en ”bra” variant, tillägger My, som valt att vara öppen med sin dotters sjukdom och familjens nya vardag med många läkarbesök och sjukhusvistelser.

Starkt möte med lillasyster

Det blev starka känslor när Mys mamma och pappa kom till Linköping med systrarna Myra, 9, och Meya, 11.

– Vi hade inte berättat något innan, utan de fick veta på sjukhuset strax innan de fick träffa lillasyster. När Losan fick informationen visste hon inte vad leukemi var för något. Cancer hade hon hört talas om och sa direkt att hon inte ville tappa håret. Med den cytostatika hon fick skulle hon tappa håret, men inte de första veckorna. Det började hon dock göra redan dag tio, vilket är lite unikt. Men jag måste säga att det går rätt bra faktiskt, ändå.

My följde med stora tjejerna hem, för att vara där med dem medan Billy stannade på sjukhuset. Det väntade handbolls- och fotbollsmatcher på helgen. Vardagen rullade så att säga på där hemma. Trots allt.

– Jag valde att berätta på sociala medier att Losan var sjuk, för att alla skulle veta. Jag ville liksom förebygga eftersom vi skulle utsätta oss för sociala situationer, säger My som för tillfället är mitt uppe i Losans dagliga resor till Linköping, för vård under totalt sex veckor. Det är en del av de drygt två år som Losan ska vara under behandling. 

Möttes av mycket kärlek

Kärleken och omtanken de möttes av berör verkligen.

– Det är fint ändå på något sätt att bo i ett litet samhälle, man känner sig väldigt hållen och får kärlek från alla håll och kanter. Jag är glad över att vi är med i föreningslivet, Billy är tränare i handboll, så han är där så mycket det går, och jag är tacksam över att vi har de två stora som behöver ha en skola och fritid som rullar på. Vi kan inte bara vara i cancerbubblan.

”Jag blev tårögd”

Ett bevis på den där kärleken My beskriver är svägerskan Angelica Råsbackens initiativ ihop med handbollsklubben. De har börjat sälja cancerarmband, där intäkterna delas mellan Cancerfonden och HHF:s fortsatta arbetet med att alla ska ha rätt att utöva handboll oavsett ekonomisk situation.

– Ett jättefint initiativ, jag blev tårögd, säger My som inte nog kan visa hur glad hon blev över deras tanke att inte välja att gynna bara hennes egen familj, utan alla cancersjuka barn och forskningen. Och dessutom barn som lever i en tuff ekonomisk situation, vilket är väldigt aktuellt enligt mig, med tanke på hur många barnfamiljer som lever i fattigdom i Hultsfreds kommun.

”Vill göra allt man kan”

Angelica Råsbacken har startat försäljningen ihop med HHF:s kanslist Lina Holmqvist. Om allt går som det ska kommer armbanden hem de närmaste dagarna för försäljning på Frendo, Hartvigs Måleri & Färgbutik, Golvmästarna, Rescued by M&M och Circle K Vimmerby.

– När något sådant här händer, då vill man göra allt man kan. Jag började söka på Cancerfonden och hittade att man kan stötta som förening. Lina tvekade inte, utan beställde hem ett gäng armband. Vi har hört runt med lokala affärer, alla känner väldigt starkt för att hjälpa till. Alla har någon koppling till någon som känner någon som är drabbad, säger Angelica Råsbacken som är tränare till de båda stora flickorna.

Pengar ska inte avgöra

Med det starka föreningsengagemang alla har, kändes det dessutom givet att öronmärka del av pengarna för den fond klubben har, som syftar till att alla ska få spela handboll. Oavsett ekonomin.

– Föräldrar kan ansöka om en peng därifrån, om man exempelvis inte har råd med träningskläder eller medlemsavgift. Pengar ska inte avgöra om man kan fortsätta med idrotten, det är en del i vårt arbete med att få fler barn i rörelse, berättar Angelica Råsbacken.

Fokuserar på det positiva

Så det finns mycket att vara tacksam för, menar My som väjer att fokusera på det.

– Kanske handlar det om överlevnad…Det känns skönt att ha en så trygg familj, att vi har mamma och pappa nära så de kan hjälpa till med de stora barnen och jag har känt att Hultsfred och föreningslivet funnits där när man faller. Folk har kommit med mat, kakor, pysselgrejer till Losan, och hon har fått gå på massage. Folk är helt fantastiska. Jag väljer att tänka positivt. Det finns en anledning, det kommer bli bra, vi löser det tillsammans.

Annons:

Lotta Madestam

lotta.madestam@dagenshultsfred.se

073 848 65 05

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

Annons: