Entreprenörskapet och framåtdrivet har Håkan Carlsson haft i sig hela livet. När han blickar tillbaka kan han inte minnas att han tvekat eller känt oro inför att satsa, varken när Materialmännen grundades 1975, eller när företaget snabbt växte under 1980-talets byggboom.
– Det har jag aldrig varit rädd för. Bara vi kände att vi hade kontroll på läget så var jag inte orolig, förklarar han.
Håkan växte upp på gården Videslätt, som låg där Materialmännen idag har sitt huvudkontor och butik i centrala Vimmerby. Föräldrarna drev lantbruk på gården, och Håkan utbildade sig till lantmästare, men inriktade sig främst på ekonomi under utbildningen.
Började som VVS-grossist på föräldragården
1975, när företaget som skulle bli grunden för Materialmännen startades, arbetade Håkan på dåvarande LRF Konsult.
– Jag träffade på en kille som jobbade med VVS-grejer och vi bestämde oss för att starta något ihop som grossister för VVS-företag. Sedan kom vi över på byggmaterialsidan mer och mer, och sålde så småningom VVS-delen, berättar han.
Att företaget skulle komma att växa till en kedja med flera varuhus i Småland och Östergötland, och bli någonting att lämna över till kommande generationer var ingenting som Håkan eller hans kompanjon hade en tanke på.
– Nej, det fanns inte på kartan. Jag vet inte hur vi tänkte när vi startade om jag ska vara ärlig, men man har alltid tyckt att det varit kul att jobba, och så har jag haft en väldig uppbackning av hustrun.
Att få arbeta och driva projekt har varit en viktig del av livet för Håkan som menar att han nog fått med sig det hemifrån. Fadern hade också driv och framåtlut, något som ser ut att ha skickats med även till kommande generationer.
”Har aldrig haft några andra drömmar”
För Håkans dotter Linda Carlsson, 49, har det alltid varit en självklarhet att en dag ta över företaget som hon vuxit upp med. Redan i treårsåldern fick hon frågan om vad hon ville bli när hon blev stor och svarade ”schäfer”. Chef menade hon, och givetvis skulle det vara i pappas företag. Efter skolan började hon arbeta på allvar i företaget och fick så småningom posten vice vd. 2010 tog hon över som vd.
– Jag har aldrig haft några andra drömmar faktiskt. Idag önskar jag att jag hade varit duktigare i skolan. Jag tycker om juridik och har pluggat mycket arbetsrättsjuridik, och idag tänker jag att det hade varit jättekul att vara brottmålsadvokat eller något, men så blev det ju inte. Men jag ångrar ingenting!
När företaget nu firar 50 år har Håkan varit vd i 35 år, och Linda i 15. Hon har hunnit sätta sin prägel på företaget, och skaffat sig värdefulla erfarenheter. Redan innan Linda tog över bestämde hon sig för att satsa ordentligt på att bygga en stabil organisation kring sig. Det är hon glad för idag, men arbetet tog lång tid.
– Att bygga organisationen som den är idag har varit den största utmaningen. Det tog nog tio år att hitta rätt, men nu är vi många som varit länge och trivs med varandra. Det är skönt och gör att jag kan slappna av lite och känna att jag har folk som klarar sitt jobb utan mig.
För Linda handlar ledarskapet mycket om att vara närvarande och arbeta tillsammans med sina medarbetare. Just relationer och mötet med både anställda och kunder är det som hon brinner för och gör att hon fortfarande tycker att jobbet är så roligt.
– För mig så har de roligaste tillfällena under alla de här åren antingen varit tillsammans med personalen, eller olika kundaktiviteter.
Du gillar folk?
– Ja! Det är det bästa och roligaste vi har. Som förra lördagen när vi hade stor jubileumsfest. Då går jag på adrenalin och hinner inte äta för att jag vill hinna prata och vara med alla. Det ger mig så mycket energi, även om det så klart är jobbigt med relationer ibland också. Allt är inte bra, och det smäller så klart lite här och var, även om det inte blir lika ofta som förr.
Är det också för att saker och ting ”satt sig”?
– Det handlar nog mycket om erfarenheten man skaffar sig med åren. I många situationer som man hamnar i så känner man att ”det här har jag ju varit med om förr. Det löser sig!”. Man kan hantera saker mycket bättre. Även om jag fortfarande blir arg emellanåt.
Att inse att man inte kan vara omtyckt av alla är dock en viktig insikt, menar Linda.
– Det går inte att vara omtyckt av alla, särskilt inte på ett litet ställe som Vimmerby, och jag kommer inte kunna nå hundra procent av kundunderlaget. Det finns de som bestämt sig för att inte tycka om mig eller Håkan, och då får det vara så. Jag fokuserar inte på dem utan på dem som tror på oss och tycker vi gör något bra. Annars tror jag att jag skulle hamna på psyket!
Hoppas på ytterligare generationsskifte – men tar det inte för givet
Bygghandlare som generationsskiftat och där verksamheten drivs vidare av andra och tredje generation börjar bli sällsynt, menar Linda. Att själv få lämna över till sin son en dag är något hon hoppas på, men inte tar för givet.
– Det hade varit jättekul, men han kommer aldrig bli intvingad i det, det blir inte bra. Han är bara tolv, men säger ibland att Vimmerby är för litet och tråkigt, Han ska flytta och starta Materialmännen i USA, skrattar Linda, men menar att tiden får visa hur det blir. Hon tycker fortfarande att jobbet är roligt och givande.
– Min ambition är att om jag orkar och tycker det är roligt så tänker jag tuffa på tills den dagen han kan ta ett beslut. Vill han inte så blir jag sista generationen i så fall, och det är okej det med.