Annons:

Sök

Annons:

Passmark tog sig i mål i sin första Ironman:

Robbin Passmark från Vimmerby genomförde sin första Ironman i helgen och kom i mål på tio timmar och elva minuter. Foto: Privat

Passmark tog sig i mål i sin första Ironman: "Hade inte mer att kräma ur"

För första gången deltog Robbin Passmark från Vimmerby i Ironman Kalmar och kom i mål på tio timmar och elva minuter. Den avslutande löpningen, ett maraton, var kämpig. 
–  Jag tänkte att jag tar steg för steg även om jag nästan bara ville lägga mig ner och tjuta, säger Robbin Passmark. 

Annons:

En Ironman består av 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykling och 42,2 kilometer löpning (maraton). 2 350 triathleter från olika delar av världen tävlade i årets upplaga av Ironman Kalmar och tävlingen lockade både proffs och motionärer och pågick från tidig morgon till sen kväll på lördagen. 

En av de många modiga atleterna som antog utmaningen var Robbin Passmark, Vimmerbybon som i september 2022 gjorde ett aktivt val och började med löpträning. 

– Det är tre år sedan som jag började med konditionsidrott. Jag vägde 130 kilo när jag började träna kondition och väger 70 kilo nu, säger Robbin Passmark. 

"100 procent om jag ger mig in på något"

Det var i oktober-november förra året som Robbin Passmark bestämde sig för att anmäla sig till Ironman Kalmar 2025. 

– Först såg jag det som en kul grej och sedan tänkte jag ”jag kanske ska prova att träna för att gå för en bra tid”. Det ska vara 100 procent om jag ger mig in på något. Jag har tränat mycket och sett sub10, en tid under tio timmar, som ett hyfsat rimligt mål, säger Robbin Passmark. 

Han kom i mål på tio timmar och elva minuter och konstaterar att loppet var ”brutalt mycket tuffare än vad man förväntar sig”.

– Jobbigast var nog simningen för att jag har simmat så extremt lite. Jag har simmat i fyra kilometer totalt under sommaren och prioriterat cyklingen och löpningen. Det var så jäkla trångt under simningen och man simmade in i varandra. Jag var inte riktigt med på det när jag inte har gjort det tidigare. 

Passmark hade som mål att klara av simningen på en tid under en timme och 30 minuter. 

– Jag valde att simma utan klocka och hade ingen koll på tiden. Jag simmade bröstsim hela sträckan, 3,8 kilometer, och kom in på en timme och 26 minuter. Det visste jag inte om så jag fick reda på det efter cyklingen. Jag trodde att jag låg bra mycket sämre till än vad jag gjorde.

Cyklingen kändes bra från start till mål och Passmark har cyklat runt 15–18 timmar i veckan i ungefär två månader. 

– När jag kom upp på cykeln kände jag direkt ”här kommer jag kunna hålla rätt bra fart”. Jag hade planerat att komma in på fem timmar och 30 minuter och jag kom in på fem timmar och tolv minuter. Jag trodde att jag låg illa till efter simningen och tänkte att jag pressar mig lite hårdare i cyklingen. Jag märkte att jag var stark och kunde hålla uppe hastigheten ordentligt och visste att det skulle plåga mig under maratonloppet. Jag låg på en högre watt på cykeln än vad jag behövde och kände ingen smärta. Cyklingen gick smärtfritt skulle jag säga.

"Hade inte mer att kräma ur"

Den goda känsla som Passmark kände efter cyklingen och inför löpningen förvandlades snabbt till något annat. 

– Så fort jag hoppade av cykeln och var på väg till min station för att byta till löparskor kände jag hur mina baksida lår brann. Det var sån jävla känsla. Min första tanke var att jag aldrig klarar av att springa en mara. 

Passmark drog på sig skorna, började springa och öppnade upp med mycket fart under benen. 

– Första kilometern gick av någon anledning på 3,40, vilket var lite väl hårt. Jag saktade ner och tänkte att jag lägger mig för att gå för tre timmar på maran. Första milen gick bra, men jag tänkte nog 100 gånger att jag skulle stanna och bryta för att mina baksida lår brände. Jag tänkte hela tiden ”om jag stannar eller börjar gå så är det kört” och man får sällan igång benen om man väljer att börja gå. Jag tänkte att jag tar steg för steg även om jag nästan bara ville lägga mig ner och tjuta. Jag sänkte farten ytterligare och konstaterade att tre timmar aldrig kommer gå. Jag tänkte i stället att tre timmar och 30 minuter kommer gå. Pulsmässigt var det jättebra, men benen sa ifrån och jag hade inte mer att kräma ur. Jag sprang maran på tre timmar och 18 minuter. Pulsmässigt hade jag tre timmar i mig, men benen sa ifrån.

"Mina baksida lår mår sämre"

Med facit i hand är Robbin Passmark nöjd med sin Ironman-debut. 

– Jag bestämde mig för att göra det för knappt ett år sedan och en tid under tio timmar är kanske en hög målbild för att vara debutant. Jag är jättenöjd, men det stör mig att jag var elva minuter över när jag var så nära. 

Hur mår du efter det fysiskt krävande loppet?

– Benen är stela, i övrigt mår jag rätt bra. Mina baksida lår och vader mår sämre.

Är tanken att du ska göra din andra Ironman nästa år?

– Jag har inte bestämt mig. Det är kopplat till den tid jag lägger ner på detta. Jag lägger 20–25 timmar i veckan på träning. Jag är jättesugen på att vara med och gå för en ännu bättre tid, men frågan är om det är värt alla pengar som man får lägga ner på detta och all tid med träning i form av simning, löpning och cykling. Det tar brutalt mycket tid och pengar. 

Annons:

Ossian Mathiasson

ossian.mathiasson@dagenshultsfred.se

0703787116

Tabellservice

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

LEDIGA JOBB

LEDIGA BOSTÄDER

VECKANS FRÅGA


Rösta Se resultat
Läs in fler nyheter

Annons:

Annons: