Skadeeländet för Rikard Kling och hans Dackarna tar aldrig slut. Arkivbild.
Foto: Hans Lindqvist
Rikard Kling kommer aldrig glömma sin debutsäsong som lagledare för Dackarna i Bauhausligan. Om inte för annat så kommer han garanterat minnas den för det näst intill osannolika skadehelvete som hans trupp har gått igenom. Eller rättare sagt; befinner sig mitt i.
I kvällens Smålandsderby borta mot Lejonen i Gislaved körde de sju förare som fanns tillgängliga. Men en av dem borde kanske inte ha kört alls. Skadeförföljde dansken Patrick Hansens kropp är nog i ärlighetens namn inte alls lämpad för att köra speedway i nuvarande skick.
– Det är inget fel på hans maskiner i dag, utan det är hans kropp som är sargad. Vi försökte ändra inställningar och göra det lättare för honom på slutet, men det gick inte. På stenhårda banor i Polen funkar det, men hans kropp är just nu inte anpassad för svenska banor. Det funkar helt enkelt inte.
Vad betyder det för resten av hans säsong i Dackarna?
– Både han och jag är nog överens om att han inte kommer kunna köra som det är nu.
Även Timo Lahti visade tydliga tecken på att han störs av sina skadesviter. Där är dock den närmsta framtiden mer oklar.
Akut läge
Dackarnas läge är minst sagt akut, och för att kunna mönstra ett något så när friskt lag nästa vecka krävs det att man får in nytt blod i truppen.
– Det borde vara klart till på tisdag. Jag tror inte att folk förstår hur hårt vi sliter med det här. Vi gör verkligen allt vi kan för att hitta förare. Jag har säkert varit i kontakt med 50 förare, men de flesta vill inte köra i den svenska ligan. Om man ska hitta en förare av kaliber måste man i de flesta fall gräva, lirka, be på sina bara knän och ha tur för att de ska överväga det. Vi har några gubbar på kroken, men vi vill avvakta med vårt val tills vi vet vilket lag vi får möta i kvartsfinalen, säger Rikard Kling.
Om vi ser till det sportsliga i kväll. Hur sammanfattar du det?
– Vi kom till Gislaved för att ta 46 poäng. Vi lyckades ta 41, och fick med oss bonusen hem. Jag gläds åt både Avon (van Dycjk) och Tomas (Jonasson). De stack verkligen ut. Otroligt kul att se Avon armbåga sig fram med Kacper Woryna. Sedan var det starkt av Lebedevs och Parnitskyi att gå ut och ta en nödvändig femetta i det sista heatet. Som det blev, så känns nästan bärgandet av bonuspoängen som en halv seger.