TJEJJOUREN MADICKEN: Belys problemet – inte parken

90 500 sexuella övergrepp sker varje år. Mörkertalet är stort. Av dessa 90 500 rubriceras 29 600 som våldtäkter.  Av de som anmäler våldtäkt är 96% kvinnor och de som anmäls är 99% män. Lika mycket som feminism är en kunskapsfråga och inte en åsiktsfråga så borde inte våldtäkter vara en ”kvinnofråga” så mycket som det borde vara en ”mansfråga”.

Inte någon gång tidigare har så mycket flickor och kvinnor berättat om hur och när de blivit utsatta för sexuella övergrepp som nu. Det kan vi tacka kampanjen #metoo för. Ingen behöver känna sig ensam. Och alla känner minst två som blivit utsatta. Detta blev ett forum för tjejer och deras gemensamma erfarenheter.

Problemet är männen

Majoriteten av våldtäkter begås i hemmet av någon i kvinnans närhet. Statistiskt sett sker få våldtäkter utomhus av okända män. Men det sker.

Som kvinna löper du större risk att bli våldtagen i ditt hem av någon du känner. Utomhus har kvinnor och flickor blivit uppfostrade att vara försiktiga och inte gå på ensliga mörka vägar.

Detta kan skapa en tro om att om du råkar ut för en våldtäkt så har du dig själv att skylla. Du gick på en ödslig väg. Själv. I mörkret.

Men, detta är inte ditt fel och det är inte att du som tjej gick själv i mörkret. Problemet är ett annat. Problemet är männen.

Belys problemet

Så istället för att belysa parker, belys det egentliga problemet. Detta är inte ett individproblem, den som våldtar är inte en enstöring som inte har något att göra med andra män och manligheten.

Detta är ett kollektivt mansproblem. Män skapar sin identitet som man med andra män. I vår värld har män/pojkar andra förväntningar på sig än vad kvinnor/flickor har. Det börjar redan när de är barn. Oavsett vilket kön du har så fostras du med olika förutsättningar.

Aldrig varit mer lätttillgängligt

Förskolan har här ett stort ansvar för hur deras pedagogiska miljö är utformad. Och hur de pratar med barnen. Gör genuspedagogik obligatorisk i lärar/förskollärarutbildningar.

Pedagogerna i skolan måste vara mer uppdaterade om vad som påverkar unga pojkar i deras värld. Ta miljardindustrin porren som exempel. Porr har aldrig varit mer lättillgängligt än vad det är nu.

Aldrig förr har heller porren varit så skev och brutal. Pojkars snittålder för första gången de hittar porr på nätet är 11,5 år. De utsätts för rubriker som ”Gör du inte såhär mot ett luder så är du inte en riktig man”.

Förvånansvärt få faktiskt

Två uppenbara problem blir tydliga här och för all porr. Kvinnan är aldrig en kvinna. Hon är en hora och ett luder. Gör du inte som de gör i porrklippen så är du inte heller ”en man”. En manlighet målas upp som en brutal stenåldersmänniska som inte på något sätt kan tygla sin sexuella drift och som måste slå och kränka en kvinna för att bli tillfredsställd.

Den bilden får Kalle 12 år på sitt rum. Om Kalle behöver prata med någon vuxen om det han har sett? Till vem går han? Vad får han för svar? Att det är ett ”pojkstreck”? Att alla pojkar någon gång tittar på porr? Och att vi med sådana kommentarer normaliserar att våra barn utsätts för något som inte är verkligheten.

Det är väldigt få kvinnor som vill ha manliga organ i alla kroppsöppningar samtidigt. Förvånansvärt få faktiskt. Och nej, att delta i porrindustrin är inte frivilligt. Du vaknar inte upp en dag och tänker, ska jag bli läkare eller porrskådis.

Det är inte snabba stora pengar inom porren. Skadorna kvinnorna riskerar att få är för stora för att pengarna skulle vara värt det.

Där är problemet

Det vi behöver belysa mer än parker är hur en kan lära pojkar redan från ung ålder vad som är rätt och vad som är fel. Vad får du göra mot en annan människa och vad får du inte? För någonstans är det där det länge har blivit fel. För om flickor och pojkar uppfostrades med samma förutsättningar så skulle inte 99% av de som våldtar vara just män.

För alla män är inte våldtäktsmän men alla våldtäktsmän är män, där har du problemet.

Tjejjouren Madicken