DEBATT: Hur länge ska vi behöva arbeta i dessa lokaler?

Vi är personal som varje dag går till arbetet för att ge människor stöd, trygghet och omsorg. Vi arbetar med personer som har olika funktionsnedsättningar och som är beroende av att vi skapar en trygg, säker och värdig miljö omkring dem.

Men frågan är: vem ser till att den miljön också finns för oss som arbetar där – och för de personer vi är till för? Våra lokaler är i dåligt skick. Det handlar inte om att de bara är lite slitna eller skulle behöva målas om. Det finns spår av svartmögel samtidigt är det sagt att det inte är farligt. Det beskedet är svårt att bara acceptera.

Vi arbetar med människor som i vissa fall har sämre immunförsvar och andra känsligheter. Därför borde frågan om inomhusmiljön tas på största allvar. Det borde inte räcka att någon säger att det inte är farligt. Vi behöver kunna känna oss trygga med att lokalerna faktiskt är undersökta och att arbetsmiljön är säker för både brukare och personal.

*

Problemen upptäcktes redan för några år sedan, men de kan ha funnits betydligt längre än så. Sedan några år har vi dessutom blivit lovade renovering. Nu är vi inne i 2026 – och fortfarande har de inte fullgjort sina renoveringar. Under tiden fortsätter verksamheten som vanligt.

Personal har under åren påtalat olika allergier och symtom.  Vi fortsätter arbeta i lokaler som är slitna, svåra att hålla rena.Golv som är svåra att städa ordentligt. Väggar, lister och andra ytor är slitna. Lokalerna är helt enkelt inte i det skick man rimligen borde kunna förvänta sig av en verksamhet där människor vistas och arbetar varje dag.

Och det är här jag tycker att frågan blir större än bara en renovering.

*

Hur kan vi kräva god hygien och en god arbetsmiljö av personalen när lokalerna vi arbetar i inte ger oss rimliga förutsättningar att uppnå det?

Vi gör vårt bästa varje dag. Vi städar, arbetar strukturerat och försöker skapa en så bra miljö som möjligt för de personer vi stöttar. Men det finns en gräns för vad personal kan lösa med en dammsugare, en mopp och lite extra engagemang.

Det här är inte en fråga om att personalen vill ha fina eller moderna lokaler.

Det handlar om att kunna utföra sitt arbete i en frisk, säker, hygienisk och värdig arbetsmiljö.

Det handlar också om de personer som bor eller vistas i verksamheten. Personer som själva kanske inte har möjlighet att framföra sina synpunkter på samma sätt som andra. De ska kunna förvänta sig att kommunen ger dem en god och trygg miljö.
Hyresvärden känner till problemen. Vår chef känner till problemen. Högsta chef är informerad. Facket är informerat.

Ändå står vi fortfarande här.

År efter år.

*

Vi har fått höra att det ska renoveras. Men när kommer den dagen? Hur länge ska personal behöva arbeta i lokaler som är i dåligt skick? Hur länge ska boende behöva vistas där det inte är anpassat eller finns en miljö som passar? Och hur länge ska vi behöva påtala samma problem innan någon faktiskt agerar?

Det här skrivs inte detta för att hänga ut enskilda personer. Det skrivs för att vi tycker att frågan behöver komma upp till ytan.

LSS-verksamhet handlar om människors rätt till stöd, trygghet och goda levnadsvillkor. Då måste också den fysiska miljön runt omkring dem hålla en rimlig standard.

Vi som arbetar inom omsorgen ska inte behöva välja mellan att tiga och acceptera situationen eller att riskera att uppfattas som besvärliga när vi påtalar brister.

Vi vill kunna vara stolta över vår arbetsplats.

*

Vi vill kunna ge våra brukare den miljö de förtjänar. En miljö där de känner sig hemma, trygga och tillgänglig. Det ska vara möblerat utifrån de boendes behov, det ska finnas utrymme för hjälpmedel, det ska finnas möbler som är inbjudande, ljuskällor som går att dämpa, och sinnesstimulering och återhämtning för de som behöver. 

Och framför allt vill vi kunna gå till jobbet utan att behöva undra varför det fortfarande inte har hänt någonting – trots att problemen varit kända i flera år.

Det är dags att någon tar ansvar för våra lokaler och vår arbetsmiljö. Knektagården är inte ensamma om det här, tillsammans står vi starka.

/En upprörd vårdare inom LSS i Hultsfreds kommun