Det är precis den sorts motivspekulation han samtidigt anklagar oss för.
En liten sak till: när Rasmus skriver som LO:s ordförande, men samtidigt stod på Socialdemokraternas kommunfullmäktigelista, blir det svårt att veta vilken roll han talar i. Är det LO-kepsen eller sossehatten han har på sig här?
Jag har inte påstått mig veta vad som finns i huvudet på Centerpartiets företrädare. Jag har beskrivit vad som faktiskt hände och återgett vad Centerpartiets egen gruppledare själv sa när han fick frågan varför man valde Socialdemokraterna och Vänsterpartiet:
”Fler poster, fler ordförandeposter och mer inflytande än vad vi erbjöds på andra sidan.”
Det är inte ett motiv jag har hittat på. Det är Centerpartiets egen förklaring. Rasmus skriver sedan att ett erbjudande om ordförandeposter inte är samma sak som att vara överens om den politiska inriktningen.
Precis. Det var ju min poäng.
Det nya styret hade vid sin presskonferens fördelat ansvar och poster, men kunde samtidigt inte redovisa vilka konkreta sakpolitiska frågor Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet faktiskt hade kommit överens om. Den gemensamma politiken ska arbetas fram senare.
Man får naturligtvis tycka att det är en klok arbetsordning. Men då blir det ganska märkligt att kalla det pajkastning när någon påpekar att posterna blev klara före politiken.
Rasmus uppmanar oss också att i stället diskutera sakfrågorna. Det gör jag gärna. Problemet är bara att det ännu inte finns någon gemensam politik från det nya styret att diskutera. Vilken gemensam linje har S, C och V om kommunalskatten? Vilka gemensamma prioriteringar har man gjort för skolan? Hur ska underskotten hanteras? Vilka konkreta förändringar ska göras inom äldreomsorgen? Hur ser den gemensamma näringslivspolitiken ut?
Fanns inga sådana besked
På presskonferensen fanns inga sådana besked. Det betyder inte att de aldrig kommer. Men det betyder att samarbetet valdes innan svaren på de frågorna fanns. Och det är ett politiskt faktum som måste gå att diskutera utan att den som påpekar det anklagas för bitterhet.
Rasmus skriver också att Centerpartiets val måste respekteras. Självklart. Centerpartiet har full demokratisk rätt att välja Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. På samma sätt har Kristdemokraterna full demokratisk rätt att fråga varför, redovisa vilket alternativ som faktiskt låg på bordet och granska de argument som lämnas för beslutet.
Att granska ett demokratiskt beslut är inte att sakna respekt för demokratin. Det är en del av demokratin.
Rasmus frågar vad Kristdemokraterna själva vill göra för äldreomsorgen, arbetstillfällena och kommunens ekonomi.
Det är nästan den enklaste delen. Vi gick till val på ordning i ekonomin, bättre uppföljning, en skola med fokus på kunskap och trygghet, en äldreomsorg människor kan känna förtroende för, bättre villkor för företagande och en kommun som fungerar i hela kommunen. Väljarna gav oss elva mandat på den politiken.
Den politiken försvann inte därför att vi hamnade i opposition. Vi kommer att lägga fram förslag, stödja sådant från det nya styret som är bra och säga nej när vi tycker att besluten är dåliga. Det är precis så en fungerande opposition ska arbeta.
Men Rasmus artikel lämnar fortfarande den centrala frågan obesvarad: Om sakpolitiken är det avgörande – vilken gemensam sakpolitik var S, C och V överens om när Centerpartiet valde att lämna det borgerliga samarbetet?
Och om svaret är att den politiken ska förhandlas fram först nu, då kanske vi kan lägga anklagelserna om bitterhet och pajkastning åt sidan och konstatera det som faktiskt hände: Man bestämde först vilka som skulle styra tillsammans. Därefter började man bestämma vad man skulle styra tillsammans för.
Det är ett politiskt vägval. Och det måste tåla att diskuteras.
Folke Pleijert
Gruppledare för Kristdemokraterna i Hultsfreds kommun
Det här är en slutreplik på denna replik.