Det är tidig morgon på ambulansstationen i Vimmerby. En ambulans fick alldeles nyss ge sig ut på larm. Övriga sitter i fikarummet och intar sin frukost.
Efter gårdagens debattartikel från personalen i Vimmerby finns det förstås stor anledning att vara just här för att berätta deras historia.
Flera ambulanssjukvårdare och ambulanssjuksköterskor har redan sagt upp sig. I Vimmerby saknas två heltidstjänster för att nå upp till grundbemanningen, inom kort är det tre när ännu en slutar.
Läget ser allt värre ut.
– Vår insändare handlar inte om dygnets vara eller icke vara. Vi är förbi det. Nu efter vad det har lett till kan vi se att införandeprocessen inte var optimal. Det är som det är, men nu måste vi vidare, säger Maria Ewing.
Införandet av dygnsvilan den 1 oktober förra året har dock påverkat.
– Våra chefer väntade till efter sommaren med att ta tag i det och satt "lugnt i båten". I september började man reagera, men då skulle omställningen ske på några veckor. Det här skulle ha skett över några år för att hinna anställa mer folk. Nu gick vi in på ett schema där det inte fanns folk.
Tidigare fanns en vikariebank – den är borta
Tidgare hade man inga problem att lösa grundbemanningen. Då fanns också en form av vikariebank, vilket gjorde läget betydligt enklare. Nu har flera tidigare vikarier fått fast tjänst när andra sagt upp sig. Det gör att det inte blir några internutbildningar, inga HLR-utbildningar och att personalen inte beviljas ledighet.
Just det fick Ingela Schröder att säga upp sig och hon jobbar nu på timmar.
– Till glesbygdskommunerna är det svårt att hitta folk. Det har varit mycket personal utifrån som jobbat här, men de har flyttat på sig efter att vi gick över till halvdygn. Många har vi tappat till Västervik och det gör situationen för ytterstationerna ännu värre. Alla som vi har haft för att täcka upp tidigare jobbar redan fulltid nu, säger Emma Ideström Kull.
Oron inför sommarsemestern är nu påtaglig. Den stora risken är att ambulanser får ställas.
– A och O är att få en bil att rulla. När vikarierna nu jobbar fulltid och är inne i schemat, så finns ingen tid för utbildningar. Men nu har vi inte ens folk så att alla bilar kan rulla. Vi kommer inte kunna ta lika många extrapass och bilar kommer bli ställda. Det reagerar vi på, både för samhällets skull och för vår arbetssituations skull. Vår dagbil på helgen har stått avställd sedan i höstas för att schemat ska kunna fungera. Vi hade lyckats minska svarstiderna på helgerna och nått patienterna i tid tack vare den, men nu får vi ställa den. Det kan bli katastrof när sommaren kommer, säger Maria Ewing.
Då, med alla turister, får Vimmerby periodvis bra mycket fler invånare.
– Invånarantalet fördubblas eller tredubblas vissa veckor på sommaren. Om vi då inte ens har grundbemanningen, så finns ingen hjälp att få när man behöver den, säger Victoria Gustafsson.
Upplever att det inte tas på allvar
Personalen upplever att problemen inte tas på allvar.
– Det är väldigt tyst från ledningshåll. Hur tänker man lösa det här från regionens sida? Cheferna trycker på, men vi får inget gehör från politiken. Hur ska de locka folk att jobba på ytterstationerna? I Kalmar, Västervik och Oskarshamn finns det alltid folk, men man måste få ut folk hit till ytterstationerna. När det är halvdygn så får folk pendla oftare och eftersom grundlönen inte är så hög som i kommunen, så har det blivit sämre förutsättningar, säger Jörgen Pettersson.
Nu har även chefen sagt upp sig.
– De förstår och de nickar, men de ger oss ingen lösning. Det tar bara stopp någonstans högre upp i hierarkin.
– Vi har varit ganska tysta på den här stationen, avvaktat och kämpat. Men nu när vår chef sagt upp sig och inte orkade längre, så måste vi göra vad vi kan för att de ska lyssna. Det är både vi och allmänheten som drabbas, säger Sasja de Gest.
– Det som är skrämmande är det som händer här och nu. Vi måste ha en lösning i morgon. Ska folk stanna kvar, så måste besluten komma nu. Annars orkar inte folk. Kollegor mår dåligt över det här och över en sommar vi inte vet någonting om, säger Maria Ewing.
Vad ser ni för risker med det här?
– Riskerna är att de som jobbar bränner ut sig för att ha bilarna igång. Till sist orkar vi inte, när vi inte ens har grundbemanningen. När bilar får stå så och man drar det till sin spets, så drabbas tredje man. Det är inte så svårt att lista ut vad det kan leda till, säger Maria Ewing.
Det handlar om liv och död – på riktigt.
– Att en bil får stå på natten på grund av akut sjukdom, ingen här minns när det hände senast. För ingen har varit med om det. Men vi får inte längre täcka för varandra på samma sätt på grund av de nya reglerna, säger Emma Ideström Kull.
"Får ta skiten"
I Virserum saknas också ett stort antal medarbetare och där är ambulansen nattetid avställd sedan i januari.
"Detta är resurser som vi har statistik på att de behövs för att upprätthålla patientsäkerheten i en del av länet där avstånden till sjukhusen är mellan 5-13 mil. Vi vet också att tiden från utlarmning fram tills vi är på plats hos patienten kan vara avgörande för patientens chanser till överlevnad om man drabbas av akut sjukdom såsom hjärtinfarkt, stroke, hjärtstopp eller andra akuta sjukdomstillstånd", skrev ambulanspersonalen i sitt debattlarm.
– I och med det här får vi ett större upptagningsområde och får åka och hämta patienter över kommungränserna. I Virserum byggdes en ny station som står tom. Det är tragiskt, säger Jörgen Pettersson.
Många som jobbar här bor också på orten och känner att det själva får ta smällen.
– Vi är en liten grupp och finns det ingen ambulans reagerar allmänheten på det. Vi får ta skiten fast det inte är vårt fel. Vi nio här får personligen ta åt oss och stå till svars för det negativa i samhället. Att vi inte har fått hjälp läggs på oss.
Vad hoppas ni ska hända av det här?
– Att vi blir hörda och att man förstår hur det ser ut på golvet. Ledningen måste agera och satsa på ytterstationerna där det är långt till sjukhusen. Lönerna måste upp, framför allt, men även att vidareutbildning är betald. Inom regionen finns betald utbildning för många olika specialiteter, men inte för ambulansen. Det beror nog på att ambulansen varit så populär, men det har skiftat. Man står inte på kö längre, säger personalen.
"Även vi har en gräns"
På en ytterstation kan också övertiden bli något helt annat än nära sjukhusen.
– Får man ett larm fem i sex och man slutar vid sex, så kan man vara borta i tre timmar. Då kan man inte hämta sitt barn på förskolan. Vi förlorar många på det också.
Överväger ni också att säga upp er?
– Man har tänkt tanken, säger flera.
– Men det är inte vad vi vill. Vi trivs och vill jobba med det här, men även vi har en gräns, säger Sasja de Gest.
Är det ansvariga politiker eller chefer ni vill slå larm till?
– Både och. Vi tror inte det räcker med chefsnivån, utan det måste högre upp. Därför har vi skickat en skrivelse, liknande den vi skickade till er, till både regionpolitiker och chefer. Den skickades i går, så vi har inte fått någon respons ännu.
HÄR kan du läsa den ursprungliga debattartikeln och HÄR kan du läsa om varför chefen sagt upp sig. Vår tidning avser att fortsätta följa upp det här under dagen.