I ett brev daterat 28 mars informerades Johnny Sigvardsson, i egenskap av närmaste granne, om att miljö- och byggnadsnämnden fattat beslut om lov för rivning av fastigheten Hägelåkra 5:90, som ägs av kommunen. Det var den enda kvarvarande ladugårdsbyggnaden längs bygatan i Hägelåkra, Målilla.
Det gavs möjlighet att överklaga beslutet inom tre veckor. Den chansen tänkte Johnny och hans hustru Marianne ta.
– Ja, vi hade tänkte överklaga, vi ville bara kolla upp om bevarandeplanen för hela byn låg kvar. När vi skulle göra slag i saken på måndagen, då kom grävmaskinen och började riva. Redan en halv vecka efter att vi fick brevet, berättar Johnny Sigvardsson.
”Ett minne blott”
På eftermiddagen var det bara spår av ladugården kvar.
– Väldigt tråkigt, nu är den ett minne blott. Vi tyckte det var fint med ladan. Vi gillar den gamla kulturen, så vi blev tagna på sängen med tanke på möjligheten att överklaga beslutet.
Vad var din första reaktion när grävmaskinen kom?
– Klart jag blev ledsen. Och kanske särskilt Marianne, vi tyckte ju om naturen och kulturen här, så det är sorgligt att ladugården försvann och med den en gammal bondkultur som vi gillade. Det blir ett sår i byn och ladan har dessutom varit ett skydd mot nordanvinden. Nu känns det väldigt tomt, det var en stor byggnad som försvann längs vägkanten. Den måste stått där i mer än 100 år, 150 kanske, säger Johnny Sigvardsson.
Var en dubbel radby
Hägelåkra by var en dubbel radby, vilket innebär att ladugårdarna ligger cirka en meter från bygata på båda sidor i två rader.
– Länsstyrelsen och länsmuseet gjorde en bevarandeplan för byn och dess byggnader 1975, men under 80-talet utbröt en brand då alla ladugårdar längs själva bygatan brann ner utom denna. Så det här var den sista ladugården som fanns kvar.
Susann Johannisson är byggnadsantikvarie på Kalmar läns museum. Beskedet om rivningen kom som en överraskning för henne.
– Det var sorgligt att höra, särskilt om inte överklagandetiden gått ut. Det är många gånger jag hört formuleringen ”det är så dåligt att det måste rivas” – det är inte alltid sant.
Har du tittat på just den här ladugården och skaffat dig en bild?
– Nej, det har jag inte, så just detta kan jag inte uttala mig om. Däremot har jag jobbat med kulturmiljöprogrammet där Hägelåkra ingår. Det är en jätteviktig by, där det redan brunnit och försvunnit jättemånga ladugårdar, så det blir en förlust för byn och Målilla, säger Susann Johannisson.
Intressant och historiskt viktiga
Kalmar läns museum jobbar med ett reviderat kulturmiljöprogram för hela Hultsfreds kommun där vissa platser är särskilt intressanta och historiskt viktiga.
– Det här området och miljön var med i den planen. Då är det synd att vi inte samarbetar kring sådana här saker. Den här ladugården tillförde mycket i den kulturhistoriska miljön, nu blir det en utarmning.
Vad tänker du nu kring att ladugården rivits?
– Jag blir ledsen, för det går inte att få tillbaka. Det går snabbt att riva, men lång tid att bygga upp. Det som är byggt är byggt, jag tycker man ska laga och återanvända på nya sätt.
Går du vidare med detta på något sätt?
– Kulturhistoriskt är det borta, så det finns inte mycket att göra, säger Susann Johannisson som även lyfter fram plan- och bygglagen, där det står att man inte får låta ett hus förfalla.
Så hon ifrågasätter varför kommunen tillåtit fastigheten att förfalla.
– Och nu använder det som argument, att man måste riva för att den förfallit.
Här kan du läsa fastighetschefens förklaring till varför byggnaden revs i förtid.