Chefen om beslutet att riva omgående: "Det var en nödåtgärd"

Redan i november beslutade kommunstyrelsens arbetsutskott att den gamla ladugården i Hägelåkra skulle rivas för att den var dålig. Nu fanns både ett rivningslov och startbesked, men även en möjlighet att överklaga beslutet inom tre veckor.

– Ja, det stämmer, säger Mikael Pettersson.

Nu är ladugården redan riven, vad är orsaken till att det skedde så omgående?

– Den var röjd på grejer och när den sista jordbruksmaskinen försvann hade man möjlighet att se in i byggnaden på ett ställa där man inte varit tidigare. Då såg man ytterligare hur dålig byggnaden var – och hur överhängande rasrisken var.

Med den nya bilden av situationen togs ett beslut att påbörja rivningen med skopa omgående.

– Beslutet togs för allas säkerhet.

Hur ser du på att nämnden först ger möjlighet att överklaga, men att byggnaden ändå rivs innan överklagandetiden gått ut? 

– Det var en nödåtgärd för att ingen skulle skadas. Även om det fanns stängsel runt omkring, så vet man aldrig om det är intressant att gå in i en byggnad ändå. Tyvärr är det så att det lätt blir en lekplats.

Han vill inte låta någon skugga falla på miljö- och byggnadsnämnden, som inte bedömer en byggnads skick, utan de möjliggör alltid att överklaga alla beslut.

– Det är en ren formalia, de har gjort helt rätt. Utan beslutet fattades snabbt av min man på plats, så vi meddelade bara byggnadsinspektören att vi kommer riva byggnaden även att tiden inte gått ut, säger Mikael Pettersson.

Ser du någon risk i att det här får några repressalier med tanke på att överklagandetiden inte hann gå ut?

– Nej, men det låter jag miljö- och byggnadsnämnden besluta om, om de vill tillrättavisa oss på något sätt. Jag väljer att förhålla mig till hur det kunde blivit om det ramlat ihop och någon privatperson skadats.

En byggnadsantikvarie lyfter fram lagen som säger att ägaren är skyldig att vårda sin fastighet, kommunen i det här fallet. Hur vill du kommentera det?

– Med den begränsade ekonomi fastighetsavdelningen har, har vi gjort valet att vi inte kan lägga pengar på alla byggnader som inte används för kommunens huvudsakliga verksamhet. I det här fallet en förrådsbyggnad, som ladugården fungerat som. Man måste också se den långsiktiga nyttan med en byggnad. Hade det funnits pengar hade jag gladeligen underhållit flera byggnader som är värda att bevara.

Kan du förstå kritiken som riktas mot tillvägagångssättet?

– Ja, visst kan jag förstå det, men skaderisken överväger. Jag tar hellre kritiken än att jag hade behövt ha att någon skadats på mitt samvete. Det hade varit mycket, mycket värre.

Johnny Sigvardsson säger sig förstå Mikael Petterssons förklaring.

– Jag kan förstå att man blir orolig, om det var så illa. De är förstås skyldiga att se till att ingen kommer till skada, säger han men vidhåller att det är synd att ladugården fått förfalla så enda lösningen var rivning.

– Det blir ett sår i byn.

Här kan du också läsa: Byggnaden revs långt innan överklagandetiden gick ut – "Ett sår i byn"