I en av boxarna saknas en häst sedan i söndags. Där har istället ett minnesbord ställts i ordning och det råder inget tvivel, Elza är saknad. Här ligger teckningar som ritats av klubbens unga ryttare, blommor, morötter och ett bett.
Jessica Cederlöf Larsson har svårt att tala om det hemska som hänt, hon kan inte hejda tårarna.
– Det var fruktansvärt jobbigt och är fortfarande så klart. Jag var själv med i söndags när vi tog beslutet att avliva henne.
”Hade väldigt ont”
När fodervärdarna som jobbar om helgerna kom på söndagsmorgonen upptäckte de snart att Elza inte var som vanligt. Hon hade oförklarliga sår och svullnader i ansiktet.
– De ringde mig och jag åkte dit direkt. Hon var väldigt tagen och hade väldigt ont, det såg man, berättar Jessica, som omgående ringde distriktsveterinären, som är den ridklubben har att tillgå om helgerna.
Jessica Cederlöf Larsson fortsätter berätta:
– Vi förstod att det var någon skada invärtes i munnen. Vi diskuterade om hon kan ha blivit sparkad, skadat sig på en pinne eller om det kan ha hänt en annan olycka i hagen. När veterinären kom visade sig sårskadorna vara det lilla. Hon var helt trasig. Det var brutalt. Veterinären spekulerade, och jag är helt inne på den linjen, att hon gått omkull i hagen. Att de kanske sprungit, busat eller något annat som gjort att hon snubblat och kört ansiktet rätt i backen. Ett sto, 700-800 kilo tungt som faceplantat, med det trycket som blir och ramla så. Det måste ha varit en oerhörd smärta.
Fick somna in på plats
Det var inget distriktsveterinären kunde göra, utan det enda att hänvisa till var en större klinik.
– I den här delen av landet har vi alldeles för långa avstånd till mer avancerad djursjukvård, det blir i Halmstad man ofta hamnar vilket innebär en resa på fyra timmar. Om man ens får in hästen i transporten. Så vi tog beslutet att det skulle vara för ansträngande för henne. Elza hade ont, hon var alldeles för medtagen för att klara en sådan resa. Vi fick ta beslutet där, på stående fot att låta henne somna in, berättar Jessica Cederlöf Larsson som låter tårarna falla när hon pratar om händelsen.
Hur var hon, Elza?
– Elza är en av de hästar som kom till oss direkt när vi nyöppnade nya stallet för fem år sedan. Hon var mån om sin integritet i boxen, men utanför var hon helt fantastisk.
Jessica beskriver henne som en maffig fin dam, på gränsen till oersättlig.
– En sådan häst som alla ridskolor vill ha. Vi hade henne till de allra minsta, vi hade henne vid voltige, till de som kommit längst i sin ridning och till våra stora ryttare. Hon var med på allt, hon hoppade och har gått i dressyr, hon var så pass allsidig. En häst som är guld värd för en sådan verksamhet som vi har. Väldigt värdefull.
Hur skulle du säga att ridskolans elever har reagerat?
– De blev så klart också ledsna. Även om de inte var med just då så är det ett trauma för många. Det är en populär häst och vi blev ju alla så överrumplade. Man vet ju när man har med djur att göra, att det kan hända saker, men när det händer blir det väldigt starka känslor.
– Kanske tänker många även tanken, att det är så skört, man får en tankeställare att man ska vara rädda om det vi har. Man ska vara glad varje dag när man kommer till sina hästar och de mår bra. För det händer så snabbt, säger hon vis av erfarenhet.
Hur går ni vidare nu närmast?
– Nu går de snart på semester våra kära arbetstagare, alltså våra hästar. Vi måste, hur hemskt det än är, fundera på hur vi ska kunna ersätta Elza. Det är ingen lätt nöt att knäcka. Hästar ligger väldigt högt i pris och det vet vi alla hur ridskoleverksamheten ser ut idag. Tanken finns, men inget vi arbetar aktivt med just den här veckan, utan vi ägnar den åt Elza istället.