Flyttade 80 mil – nu kan Alexander, 25, vara Sveriges yngsta rektor

Det blev en flytt på 80 mil när Alexander Lagerström lämnade Hultsfred för Östersund i somras. Vid 25 års ålder har han tagit klivet in i skolledningen – och kan vara Sveriges yngsta rektor.

– Jag läste en artikel i Skolledaren om Sveriges yngsta rektor. Hon var 28 år. Då tänkte jag att jag är ju 25, säger Alexander Lagerström som inte undersökt saken närmare. Men tanken finns förstås att han faktiskt kan vara landets nu yngsta rektor.

Vår tidning når honom på väg hem efter en arbetsdag. Sedan i somras arbetar han som biträdande rektor på två låg- och mellanstadieskolor efter att ha lämnat sin trygga vardag.

– Ska man dra en Hultsfredsparallell är det som skolorna i Vena och Silverdalen. 

Det var ingen slump att just Östersund blev hans nya hemort. Han har en anknytning till området genom familjens stuga i Åre där han tillbringat vintrarna så länge han kan minnas.

– Så jag sökte bara jobb i Åre- och Östersundtrakten, säger han. 

Han behövde bara skicka i väg en ansökan – och fick träff direkt, som han säger.

Har alltid varit i skolans värld

Skolan har följt Alexander genom hela livet, från förskolan i Vena via grundskolan och Hultsfreds gymnasium, till arbete som lärare.

Han har alltid trivts inom skolan, så valet föll på lärarutbildningen och därefter fick han jobb på Albäcksskolan i Hultsfred. Att gå vidare till en ledarroll har gett honom nya utmaningar, något han trivs med.

– Arbetet med våra ungdomar skapar väldigt mycket meningsfullhet, det är väldigt viktigt för mig. Och jag tycker om att man aldrig är färdig. Så fort man är färdig trivs jag inte, jag vill alltid ha något där man kan ta nästa steg. När jag börjar närma mig ett mål höjer jag alltid ribban. Har jag gjort något bra ska man alltid göra det lite bättre.

Ett sådant roligt och utvecklande steg privat var när han blev ordförande i fotbollsklubben HFK. Ett uppdrag han lämnade i samband med flytten i juli, då tidigare vice ordförande Erik Lindblom tog över som tillförordnad ordförande fram till årsmötet.

– När jag flyttade var det väldigt opraktiskt att vara ordförande, motiverar han beslutet.

Tvingats börja om

Om Alexander ska vara ärlig har det varit den tuffaste biten med att flytta 80 mil bort, att tvingas börja om. Han lämnade ett stort socialt sammanhang med många vänner, utöver sitt föreningsengagemang.

– Det fanns hur mycket som helst som talade för att jag skulle vara kvar i Hultsfred. Jag hade jobb, känner människorna, hade HFK och trivdes jättebra. Det har varit väldigt svårt att släppa det, så klart. Men jag kände att det var dags att ta nästa steg. Då fick jag prioritera mig själv, och valde att flytta.

Så han hymlar inte med att omställningen från ett liv med människor omkring sig till en helt ny miljö har varit påtaglig.

– Det gick verkligen från hundra till noll över en vecka. Det är så klart en jätteomställning som är lättare sagt än gjord, säger han och tillägger:

– Så det är klart man vacklar i början. Jag får se det som logiska konsekvenser av ett beslut jag ska vara nöjd med. Och jag har börjat landa mer och mer. I helgen dömde jag faktiskt lite innebandy, så jag bygger upp en ny tillvaro här sakta men säkert. Om jag känner mig själv rätt kommer jag väl döma fotboll också. Men en ny roll som ordförande, om det innebär motsvarande som i HFK, är inte aktuellt. Det är inte möjligt utifrån det jobb jag har, det är både mer tidskrävande och energikrävande jämfört med att vara lärare.

Skulle du säga att du kan dra nytta av dina erfarenheter som ordförande i HFK i din roll som rektor?

– Ja, ledarskap, ansvar och förmågan att jämka mellan olika intressen är delar som går att ta med från föreningslivet till skolan. Det är barn i verksamheten, det är tränare och vårdnadshavare både inom föreningslivet och skolan.

Vad saknar du mest med Hultsfred?

– Framför allt saknar jag det spontana, att kunna ringa en kompis och så hittar man på något samma kväll, eller att bara gå förbi en fotbollsträning och träffa folk. Den sociala biten har jag inte, inte än, så det saknar jag. Det är en process som tar lång tid, så det får jag bara finna mig i, och det var jag beredd på.

Men kopplingen till Hultsfred finns kvar, förstås.

– Jag har ju mamma kvar, så jag var nere på marknaden, och jag tänker fira jul i Småland och åka ner på Solkulla cup. Småland och Hultsfred är fortfarande hemma för mig.