Genrebild.
Foto: MostPhotos
Och här uppstår ett märkligt problem: Varken de som är för eller de som är emot har några egentliga kriterier att utgå ifrån.
Hur kan man vara för eller emot utan kriterier?
De som förespråkar vindkraft säger ofta att den är grön, klimatsmart och nödvändig för energiomställningen. De som motsätter sig den talar om påverkan på djurliv, mikroplast och landskapsförändringar. Men ingen av dessa argument kan ensamma avgöra en fråga av den här storleken.
Frågan är istället: Vad är det som avgör om ett projekt är bra eller dåligt?
Idag finns ingen färdig översiktsplan som sätter upp riktlinjer för var och hur vindkraft bör byggas. Den kommer först 2028. Det innebär att vi diskuterar och beslutar om projekt utan att ha några gemensamma kriterier att luta oss mot. Så vad är det då egentligen vi debatterar?
*
Beslut utan riktlinjer – är det ansvarsfullt?
Om det fanns flera vindkraftsprojekt att välja mellan, hur skulle vi då avgöra vilket som är bäst? Vilket projekt har minst påverkan? Vilket är mest effektivt? Vilket gynnar kommunen mest? Ingen på den förespråkande sidan kan svara på detta – för det finns inga fastställda kriterier för vad som gör ett vindkraftsprojekt bra eller dåligt.
Och om det inte finns några kriterier – hur kan vi då fatta beslut som påverkar kommunen i årtionden framöver? Hur kan vi säga ja eller nej, när vi inte ens har en tydlig bild av vad vi ska säga ja eller nej till?
Den större frågan: Vad får vi tillbaka?
Det andra stora problemet är fördelningen av vindkraften. Hultsfreds kommun är på väg att få en oproportionerlig andel av de nya vindkraftsprojekten, medan större städer med högt elbehov slipper ta sin del av bördan.
Samtidigt får vi inga garantier för fördelar. Ingen har kunnat ge svar på vad kommunen och dess invånare egentligen tjänar på att acceptera dessa projekt. Vi får ta konsekvenserna, men vad får vi tillbaka?
*
Vi måste också tala om en annan aspekt av debatten – den ensidiga synen på vindkraft som en självklar lösning. För vissa är det en symbolfråga. Att säga ja till vindkraft är att säga ja till klimatåtgärder, till framtidstro, till en modern och progressiv energiförsörjning.
Men om det verkligen var så enkelt, varför finns det då ingen analys av vilka projekt som är de bästa, och vilka som kan vara direkt skadliga? Varför finns det ingen jämförelse med andra energikällor, ingen långsiktig plan för hur vi skapar en balans mellan energiproduktion och livsmiljö?
Det går inte att ha en seriös energipolitik där beslut tas utan kriterier, utan översiktsplan och utan att väga in lokala konsekvenser.
Om debatten har låst sig på grund av ideologiska motsättningar, så måste vi hitta en väg att bryta dödläget. Och det kan vi bara göra genom att ställa de rätta frågorna:
• Vilka kriterier ska gälla för att avgöra om ett projekt är bra eller dåligt?
• Hur kan vi fatta långsiktiga beslut utan en färdig översiktsplan?
• Vad får vi tillbaka som kommun om vi tar på oss en så stor del av vindkraftsutbyggnaden?
Om vi inte kan svara på dessa frågor, då har vi inget beslutsunderlag – bara en ideologisk strid utan verklig grund. Och det kan aldrig vara en ansvarsfull väg framåt.
Det är dags att debatten handlar om hur vi fattar beslut, inte bara om vi säger ja eller nej.
Maik Rohde (C)
Fotnot: Måndag kväll tar kommunfullmäktige i Hultsfred det slutgiltiga beslutet om moratoriet för vindkraftsetablering.