Emil i Lönneberga fyller 60 år i år.
Foto: Pressbild
"Vet du vad Emil i Lönneberga gjorde en gång?", frågade Astrid Lindgren sitt treåriga barnbarn Karl-Johan när han illskrek i augusti 1962.
Det ville Karl-Johan veta och då var Emil född.
Året efter kom den första boken om pojken som gjorde fler hyss än någon annan i hela Småland ut. Totalt blev det tre kapitelböcker och sju bilderböcker. Därefter följde Olle Hellboms filmatiseringar på 70-talet och de kända Emilvisorna – Idas sommarvisa, Hujedamej, Du käre lille snickerbo och många fler – med texter av Astrid Lindgren och musik av Georg Riedel.
I år firas att Emil i Lönneberga blivit 60 år gammal. Bland annat kommer en ny lekutställning med Emil öppna på junibacken i Stockholm under våren.
Den 13 och 14 maj firas Emil på Skansen i Stockholm med teater, konsert, lekar och skoj.
Några av landets mest kända artister tolkar Emils visor på en ny skiva som släpps i maj.
Premiär på julafton
I början av maj blir det Emil-teater på Tivoli i Köpenhamn och 17 till 24 juni blir det en utställning på Astrid Lindgrens Näs. Det blir också nya pekböcker och restaurerade bilderböcker.
En ny animerad kortfilm "Emil och snöbollskriget" är en del av SVT:s nya Astrid Lindgren-timme som har premiär på julafton 2023.
Böckerna om Emil i Lönneberga har sålts i över 23 miljoner exemplar världen över. Böckerna om honom har översatts till 54 språk.
Så här skrev Astrid Lindgren själv om Emil:
”Jag tyckte det var roligt att skriva om Emil, och vet du varför? Jo, för Emil råkade vara barn i en värld nästan lik den jag själv levde i, när jag var liten, och precis lik den som min pappa levde i när han var liten. En värld som inte finns mer. När jag började skriva om Emil och om Ida och pappa Anton och mamma Alma och om Lina och Alfred och Krösa-Maja och hela lilla Katthult, då kändes det som att komma hem. Och jag fick sån kärlek till Emil, jag tyckte han var så nära släkt med min pappa, som en gång i slutet av förra århundradet var en liten linhårig barfotapojke i Sevedstorp i Småland inte långt från Emils Lönneberga.Min pappa tyckte om att berätta. I hela sitt liv berättade han. Om allting, stort och smått, gammalt och nytt, allt som föll honom in. Han berättade om hur han – precis som Emil – tjänade pengar som grindpojke hemma i Sevedstorp, och hur han – precis som Emil – fångade 60 tjog kräftor under en enda mörk augustinatt, och precis som Emil lyckades han en gång lugna en galen ko genom att släppa ihop henne med ett par andra kor som hade mer förstånd. Det där som min pappa berättade, om grindpengar och kräftfångster och galna kor och kittliga hästar och auktioner och husförhör och fattigstugor och marknader och bondkalaser och jag vet inte allt, det kom med i böckerna om Emil. Det blev liksom en ram omkring alla hans hyss. Hyssen fick jag hitta på själv, åtminstone de flesta. För även om min pappa var rätt påhittig, när han var liten, så gjorde han väl inte fullt så många hyss som Emil. Det stämmer nog att Emil gjorde fler hyss än någon annan pojke i hela Småland och kanske i hela världen.”