Det har varit en segsliten kamp för Anna Dahlström, som i sin roll som kontaktperson försöker hjälpa Maria, som vi valt att kalla henne. Redan första besöket hos henne blev en chock för Anna Dahlström, som menar att Maria lever i misär eftersom hon inte kan ta hand om sig själv och sin lägenhet.
När första ansökan om ekonomiskt stöd till sanering av lägenheten avslogs hade Anna Dahlström ändå hoppet uppe att ansökan om LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, skulle godkännas.
Nyligen kom beskedet, kommunen avslår ansökan.
– Nu är jag tvärarg, vansinnig. Jag vet inte vart jag ska vända mig, tycker de verkligen att hon klarar sig själv när hon lever så här, säger Anna Dahlström upprört.
Rätt att begära, men inget behov
Kommunen slår för visso fast att Maria har rätt att begära insats enligt lagen mot bakgrund av att hon har en fastslagen diagnos autism i bandomen.
Men – ”det behov av hjälp och stöd som framkommer i utredningen, att XX är i behov av, bedöms inte vara i en sådan omfattning att hon har rätt till insatsen bostad med särskild service”, står det i kommunens bedömning.
– Hon är illa funktionshindrad, har flera intellektuella funktionsnedsättningar med sin autism och så vidare. Så sitter de och beslutar att hon inte ska få någon hjälp. Jag förstår inte, vad är det kommunen inte förstår, ifrågasätter hon.
Överläkarens bedömning
I sin ansökan har Anna Dahlström bland annat lutat sig mot en läkarbedömning där det fastslås att utöver att Maria fick diagnosen autism 2016, så har det också framkommit svårigheter i intellektuell funktion så att bedömningen blir svagbegåvning.
”Svårigheter som förknippas med aktuell diagnos är således begränsningar i det sociala samspelet. Stora svårigheter med de exekutiva funktionerna, stora svårigheter med uppgifter som kräver abstraktionsförmåga, hon kan inte planera eller finna en strategi för att lösa uppgifter och klarar inte att fullfölja eller formulera fullständiga svar. Har svårigheter med mentaliseringsförmågan, vilket innebär att hon har svårt att inse och förstå att det finns en skillnad mellan ens egna och andra människors sätt att tänka och känna”, skrev en överläkare på vuxenpsykiatriska mottagningen Vimmerby-Hultsfred i sitt svar, sedan Anna Dahlström krävt att få en utredning i slutet av förra året.
Hade du trott att det skulle bli ett ja från kommunen?
– Ja, när de drog igång utvärderingen trodde jag att det skulle gå vägen eftersom hon är så funktionshindrad och i så stort behov av hjälp. Nu tappar jag fullständigt förtroende för de här människorna, jag kan inte annat än ifrågasätta deras kompetens, säger Anna Dahlström och tillägger:
– Man är rätt liten som människa, när man slåss mot en hel kommun känner jag. Det är så bedrövligt. De sparkar på någon som redan ligger. För nu ligger hon verkligen. Hon är jätteledsen för det här.
Vad blev din första reaktion när ansökan avslogs?
– Alltså… luften går ur en. Jag blir fruktansvärt arg, vill inte uttala orden jag känner. Det är inte mänskligt. De måste själva tycka att den här människan klarar sig helt själv, eftersom det blir det här beslutet.
Bemöter kritiken
I sin roll som enhetschef är Charlotte Sternell chef för bland annat kommunens LSS-handläggare. Hon får möjlighet att bemöta kritiken.
– Det som är grund för att man ska få en LSS-bostad är att man har dagliga omvårdnadsbehov, svarar hon generellt.
Det tolkar jag då som att ni anser att den här kvinnan inte har?
– Jag kan inte svara på det, men ger man ett avslag så handlar det, generellt sett, om att man inte har dagliga omvårdnadsbehov eller man känner ingen otrygghet, för det är också en aspekt som vägs in.
I kommunens möte med Maria har det framkommit att hon vill flytta till en annan lägenhet och börja om. ”Lägenheten behöver saneras för att någon ska kunna fortsätta att bo i den”, skriver kommunen i sitt beslut sedan de gjort ett hembesök.
I början av 2024 och under våren finns dokumenterat att boendestödets personal erbjudit henne städhjälp, men att Maria sagt att ”hon vill själv styra och plocka i sitt hem”. Däremot ska Maria ha sagt nu att hon vill ha en servicebostad eller annan särskild anpassad bostad, enligt Anna Dahlström.
Kan du förstå Anna Dahlströms besvikelse, när hon ser ett tydligt behov av tillsyn på ett annat sätt än bara kontaktperson och boendestöd?
– Får man avslag så är det klart att det blir en besvikelse. Har man ansökt om något så ser man ju själv behovet, så det förstår jag absolut, säger Charlotte Sternell.
Vad är det som gör att kommunen och allmänheten ser så helt olika på saken?
– När handläggarna gör en bedömning så tittar de utifrån lagstiftningen och tidigare domar i liknande fall. Som handläggare har man en annan kunskap i lagstiftningen, det är det som gör att det blir olika bedömningar.
Har du något råd att ge Anna Dahlström som vill göra livet mer drägligt för den här kvinnan?
– Det är väl att inte ge upp, utan att försöka motivera att ta emot hjälp, är mitt generella svar. Vi står likadant inför personer med demenssjukdom exempelvis. Man vill inte ta emot hjälp, men det kan finnas behov av det, då handlar det om att fortsätta motivera att ta emot den hjälp som ändå erbjuds.
Fotnot: "Maria" har godkänt att Anna Dahlström lyfter hennes ärende i media.